Sol i dag och vi är i full gång. Vi packar väskor och äter frukost och borstar tänder och om tre timmar är det tävling. Vet ni hur mycket man misshandlar språket som kommentator? Ibland är man som en virtuos, en språklig trollkarl med magiskt tilltal, men där emellan, när det går fort, oh my, det är en sorglig historia. Det är regelvidriga böjningar och oavslutade meningar och ord som inte existerar toppat med verbformer som aldrig funnits och aldrig kommer finnas.
Jag tänker att det är berikande.
Visst?
okejskriv 