TILLBAKA!

Nu så. Hej hej hej! Ryssland har släppt sitt grepp, tröttheten är bestående, men den måste nog tyvärr skyllas lika mycket på en förkylning som på för mycket jobb (dock rysk förkylning – de är sega) och oavsett vad jag tycker om saken så är det dags att återvända till verkligheten.

No more traska förbi en extremt överarbetad eldbärare varje dag.

bild 2 (5)

Och no more springa längs med Svarta havet och vinka lite till delfinerna som lekte där ute i bukten (en bit ifrån de ryska och amerikanska stridsfartygen som låg på lur, men det är en annan historia).

bild 1 (6)

Kort sagt, tillbaka till vardagen och skrivandet. Hur nu det ska gå till. Mitt lilla manus, det känns så övergivet att jag på riktigt nästan övervägde att återuppliva mitt gamla för en kort sekund. Men nej. Jag antar att det bara är att sätta ner rumpan och börja, eller hur, och som genom en lycklig slump (?!?), innebär det för mig att läsa allt från början, slakta hälften, döda en karaktär och därmed göra om typ allt jag hittills plitat ner.

Jag försöker hitta glädjen i detta.
Känna inspirationen spira.
Håll tummarna för mig.

Och ni – hur mår ni? Har ni skrivit? Har ni författat bestsellers? Klart ni har!

Annonser

Jag har sparkat rumpa enligt Amelia!

Nu är det fredag hörrni. En fredag när jag gick upp mitt i natten för att jobba, sprang hem med vinden rakt i ansiktet, sov och vaknade och gjorde grön juice och längtade efter solen, men istället har mörkret sugit ut allt som fanns av dagen och jag skriver med tända ljus. Jag skrev i går med. Inga epos, men några ord. Kanske är jag nåt på spåret, det vore fint i så fall.

I vilket fall började jag dagen med en trevlig överraskning. Jag är med på en finfin lista igen, den här gången är det tidningen Amelia som listar mig för någon som gjort nåt för kvinnosaken här i världen och jag blev helt stum när jag såg att jag är flankerad av genier som Alice Munro (!!!) Anna Odell och Liv Strömqvist (ni hittar listan här).

amelia

amelia2

Sjukt hedrande så klart, och nästan overkligt, jag menar Alice Munro och jag på samma lista??? Jaja, jag böjer huvudet och tackar, det är en ära och en ynnest att bli uppmärksammad på detta sätt.

Och med det, önskar jag glad fredag och fin helg till dig, fridens liljor och må du gå med lätta steg (och kanske skriva några tecken) (själv ska jag sitta åtminstone fyra timmar antingen lördag eller söndag, du med?).

Jag ger er: 2013.

Vad kan väl vara mer på plats än en sammanfattning av året som varit? Jag tog en gammal kär lista, strök några frågor och fokuserade svaren till att gälla skrivande och jobb. Enjoy!

bild (42)

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?
Jag (Norstedts) gav ut en bok, med andra ord, jag fick mina ord publicerade i bokform. Jag blev, om en så vill och känner sig bekväm med epitetet författare. Jag skrev även ett utkast till min andra bok, och slängde bort det. Jag gjorde en del nya grejer på jobbet, exempelvis kommenterade fotboll (och blev historisk som första kvinna, absurt…).

Genomdrev du någon stor förändring?
Jag började skriva på ett mer fokuserat sätt, på bestämda tider och med bestämda mål för varje dag.

Vilket datum från 2013 kommer du alltid att minnas?
Inget förmodligen, eftersom jag är så dålig på datum, men vissa dagar sitter etsade, som när Välkommen ut på andra sidan kom ut i handeln och jag såg den för första gången, när jag höll pocketen i handen, när jag blev moster och releasefesten för boken.

bild (7)

Gjorde någonting dig riktigt glad?
När jag bestämde mig för att kasta manuset till min andra bok och det först kändes för jävligt och sen bra, då blev jag glad för att jag vågade. Över huvud taget är jag glad att jag varit modig. Jag har sagt ja mer än nej och det gjorde mig glad. Jag blev glad över fina recensioner, att boken fick så mycket uppmärksamhet. Och jag blev riktigt, riktigt sjukt glad för kommentarer från okända människor om att de har tyckt om Välkommen ut på andra sidan.

bild (5)

Saknar du något från 2013 som du vill ha 2014?
Vid den här tiden 2014 vill jag vara igång med redigeringen av min andra bok, så är det bara. Rent materialistiskt saknade jag en bra dator, kanske ordnar jag det 2014. Till och från under 2013 har jag saknat självförtroende (i skrivandet), det vill jag gärna ha mer av.

Vad önskar du att du gjort mer?
Tänk och känt. Litat på mig själv. Landat.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Städat, fan vad jag lägger tid på det, jag är osunt besatt av att ha det rent omkring mig.

Favoritprogram på TV?
Nyheterna och sporten. Dessutom har jag tyckt om Dexter, Homeland och Borgen. Och kollat mer än någonsin på Premier League.

Bästa boken du läste i år?
Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson var enorm. På alla sätt. Jag har även tyckt mycket om Att föda ett barn och Sörja för de sina av Kristina Sandberg.

Största musikaliska upptäckten?
Ingen. Upptäcker aldrig musik. Men 2013 var året då jag mer än någonsin lyssnade på gammal hardcore från min ungdoms dagar.

Vad var din största framgång på jobbet 2013?
Alla nya sporter jag kommenterar är alltid en framgång för att det liksom alltid krävs mest första gången, både sett till mod och förkunskaper. Att jag hamnade topp-30 på Shortcuts uppstickarlista ser jag som en framgång på jobbet.

bild 3

Största misstaget?
Att jag skrev en hel bok och kastade den. Jag ångrar det inte, men jag kan ändå inte se det som ett lyckat drag. Jag skulle ha tagit det lugnare och lyssnat mer inåt, förhoppningsvis lärde jag mig något på vägen. Kanske har det varit ett misstag att inte marknadsföra mig själv som författare mer, men jag vet inte, det får nog vara som det är med den saken.

Vad spenderade du mest pengar på?
Ingen aning, träningskläder kanske? Nej jag vet inte, jo förresten resor. Det känns bra.

Finns det något som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Med risk för att gapa efter mycket, men en total försäljningssuccé för Välkommen… hade ju inte suttit fel. Och då menar jag TOTAL. Det hade även kunnat toppats av en utgivning utomlands.

De bästa nya människorna du träffat?
Jag vägrar rangordna, men Jenny och Helena som jag delar förlag med och tjejerna jag skrivit Debutantbloggen med är riktigt guldklimpar.

Mest stolt över?
Att jag orkar. Både jobba och träna och skriva och ha ett socialt liv. Att jag har tagit mig själv på allvar, lagt tid på mig själv och vad jag vill, att jag stått på mig och att jag fan inte ger mig.

Högsta önskan just nu?
Ett 2014 med många mästerskap och kommenteringar, fler programledaruppdrag, en jävla massa bra skrivtid som utmynnar i ett fantastiskt manus samt en utlandslansering. Men mest av allt önskar jag att alla mina nära får vara friska, att all svält upphör, att människor ska vara snälla, att jag kan skänka ännu mer pengar under nästa år, hjälpa människor som behöver det på ett mer handfast sätt och att jag får behålla alla dem jag älskar nära.

Och om du orkat ända hit ner: TACK till dig som läser. Tack så hemskt mycket – jag önskar dig en riktigt god fortsättning! GOTT NYTT ÅR!

Skriv hellre lite än inget alls. The football way.

Hej på er hur mår ni? Har ni dansat färdigt nu? Det har jag. Med råge. En kan säga att de närmsta veckorna kommer gå i jobbandets tecken, på onsdag åker jag till Tyskland i en massa dagar och när jag väl kommer hem är jag bara hemma minsta möjliga tid innan jag drar på nästa grej. Mycket oklart när jag ska skriva. På flyget kanske? I pressrummet mellan en backflip och en bigjump-tävling? Jaja, det löser sig, jag har en plan för hösten, en skrivarplan alltså, jag ska redovisa den någon dag, men inte nu.

Nu ska jag bara konstatera att jag har upptäckt ett litet mönster hos mig själv och sånt är ju alltid trevligt och informativt. Ni vet att jag gillar att träna, jag tjatar ju jämt om det, jag tjatar ju även om att det är bättre att skriva lite än inget och döm om min förvåning när jag i dag la ihop två och två, det gäller nämligen träningen också. Hellre tjugo minuter än inget alls, nu vi slå fast att sån är jag tydligen med allt. Heller promenera en kvart än inget alls för då blir jag rastlös, hellre skriva fem ord än inga ord och, tada här kommer kopplingen, i kväll har jag skrivit cirka 700 ord. Ingenting kan tyckas, men jorå, 700 ord är 700 ord och ni vet vad random fotollstränare brukar säga ”varenda mål, varenda poäng räknas, även de som görs tidigt på säsongen…”. Alltså, 700 ord skrivna i dag. Känns bra.

bild (21)

Lite oklar koppling till bilden här, men jaja, lupiner i regn är ju fint.

Näe hörrni. Tröttheten.

Den här texten handlar inte särskilt mycket om bokskrivande, men ibland får ändamålet helga medlen. Eller hur.

Jag börjar med att säga att ni som inte har läst det här inlägget av smarta Emelie Eriksson som har bloggen En blommig tekopp bör göra det NU.

Läst färdigt? Bra, då fortsätter vi med lika smarta Nanna Johanssons uppföljning här.

Läs nu den här texten ur ett långt reportage med Leonardo DiCaprio i tidningen Elle. DiCaprio är just för dagen modell för ett känt modemärke och Elle har fått haka på:

”Leonardo DiCaprio är självlysande. Söt som socker, vacker som en dag. Och leendet är wow. Klädkedjans projektledare drar en lättnadens suck över att resultatet ser fint ut; de har trots allt viskat lite bekymrat om att den randiga t-shirten som ska vara oversize, sitter som ett korvskinn över ölmagen och att de tajta jeansen måste hasas ner. Leonardos tillstånd var en nyhet för alla här men den hippa London-byråns projektledare lugnar uppdragsgivarna med att magen kommer att fixas i retuschen” // ”Nära inpå och i verkliga livet är Leonardo DiCaprio lyskraft inte alls lika stark. I jeans, en stor gråspräcklig t-shirt och flipflops ser han helt…sliten ut, tänker jag, och får genast dåligt samvete. Han är snart 39 år, småbarnspappa och dessutom med en ny baby på väg – självklart kan man inte förvänta sig att han ska se ut som sitt retuscherade reklamjag. Han är vacker, men i verkligheten skulle vi förmodligen inte lägga märke till honom om han passerade i ett köpcentrum.” // ”Du är så mycket: Oscarsvinnande skådis, skönhetsikon, modell, pappa, vän, äkta man… Var hittar du energi?”

Så där knasigt blir det om man byter ut Penelope Cruz namn mot Leonardo DiCaprio, eller om ni så vill, en kvinna mot en man. Ingen man hade omskrivits på det där sättet, eller fått de där frågorna. Texten i Elle är en orgie i objektifiering, journalisten grottar ner sig i hennes hår och kropp och ögon och gravidmage och handslag och mun och kläder och tänk ändå att hon ser sliten ut, usch och fy. Dessvärre är det här inte alls ovanligt inom journalistiken och själv funderar jag massor på det.

Härom dagen frågade jag Pia Sundhage, förbundskapten för landslaget i fotboll, om hon inte var trött på att kvinnliga fotbollsspelare ständigt får finna sig i att svara på helt andra frågor än deras manliga diton, frågor som extremt ofta inte handlar om fotboll utan kanske om politik, sexuell läggning eller om de vill ha barn. Hon svarade kort och gott att jo, det var hon trött på. För så är det, journalistiken är fast i könsroller och de flesta som utövar yrket vill inte ens erkänna att det är så. Jag antar att det var därför jag lackade ur på den där artikeln i Elle, för att det där förekommer hela tiden, överallt, och för att min egen bransch inte är ett dugg bättre. Så, nu tänker vi på det idag, byt ut lite brudar mot snubbar i reportage och se vad du får, det skadar aldrig att öppna ögonen lite.

Du kan ju till och med roa dig med att för en kort stund, säg två sidor, byta ut dina kvinnliga karaktärer mot manliga, vem vet, det kanske spränger barriärer och öppnar dörrar, kanske till och med löser ett dramaturgiskt problem du kämpat med.

Puss!

Meeeeer av mig!

Jaha, här sitter jag på jobbet och tittar på hockey och friidrott samtidigt för att om möjligt prestera något intelligent och underhållande till kvällens Sportnytt. Allt är som vanligt med andra ord och eftersom det är så det sett ut de senaste, tja, tio dagarna så har det inte blivit så där vansinnigt mycket författat. Jag har med andra ord inget att komma med gällande bok nummer två, men jag kan ju upplysa om lite annat.

Är ni till exempel nyfikna på vad som skrivits av Välkommen ut på andra sidan så kan ni kolla in den nya fliken i headern. Självklart har jag bara länkat till de positiva recensionerna (jag är ej knäpp), så läs dem gärna.

Vill ni veta mer om min vardag och liksom ta del av både jobb och åsikter och skrivande så följ mig på twitter vettja, @AnnaMariaJsson heter jag där.

Så, det var allt, ha en fin lördag nu. Sverige är i VM-final för övrigt, allt är bra.

 

Här skrivs inga böcker, här skjuts med gevär.

Ja, inte jag då, jag skjuter inte med gevär men just nu är jag mitt inne i den där underbara världen där träff, bom och åktider är det enda (nästan) som existerar. För några korta sekunder står tiden stilla, publiken är tyst, det enda som hörs är skotten som avlossas, i samma stund som beskedet kommer, träff eller bom, är det över, allt andas igen och vi drar efter andan i våra headsets.

Det har regnat oavbrutet sen vi kom hit till Oberhof, men jag vet inte, när man jobbar så här så stör det liksom inte. Visst, det blir blött, det blir det, men det spelar ingen större roll, i termoställ är liksom livet redan lite på undantagstillstånd.

bild(23)

bild(25)

bild(26)

Jaha, så här ser det ut. I tre sekunder var det uppehåll, då tog jag bild ett, på bild två värmer expert Magdalena rumpan på det bärbara elementet i vårt kommentatorsbås och bild tre visar hur mycket jag ljög i texten ovan – jag hatar att det regnar, låt det sluta, nu, tack.