Var skriver du?

Kontoret ligger i gatuplan. Ett perfekt ljus faller in från de enorma fönstren som tidigare utgjorde skyltfönstret i den gamla butikslokalen. Du har satt upp tunna gardiner för att undvika total insyn från dem som passerar på gatan, men du vet ändå att du syns. Du sitter lite som på en scen och du älskar det.

Eller kanske så här:

Hon låste upp dörren till sin skrivarlya, därinne rådde total tystnad och ljuset föll in från de höga takfönstren och träffade de kritvita väggarna. Hon gjorde kaffe i pressokannan, plockade fram en kopp ur Stig Lindbergs Berså-serie och lade två mandelbiscottis på fatet. När hon satte sig i den ergonomiskt perfekta skrivbordsstolen hade hon redan stängt av mobilen, nu var hon redo.

Känner ni igen er? Kanske lite i alla fall? Vem har inte drömt om vindsateljen, om det perfekta frilanskontoret där samtalen alltid är givande, om det egna arbetsrummet hemma i villan, om lokalen, skrivarlyan, rummet för skapande? Jag tänkte berätta för er att det inte behövs. Inte för mig i alla fall. Det är klart att jag också skulle vilja ha någonstans att gå, men det är helt ärligt mer för att ta mig ut än för att hitta nån form av gudomlig inspiration eller för att inbilla mig själv att jag är på en arbetsplats.

Som ni säkert redan har fattat så skriver jag hemma. Det är asgött. Den första boken skrev jag sittande i mitt sovrumsfönster. Det var sommar och sol och jag hade bikini och blev brun som en pepparkaka och det enda som var jobbigt var att jag fick sjuk träsmak i röven och att jag ibland svettades så mycket om låren att datorn gled omkring. Förutom det – strålande. Bok nummer två verkar också bli till i hemmiljö, jag sitter rätt upp och ner vid köksbordet, dricker te och äter clementine och reser mig ibland för att sträcka på ryggen och så skrockar jag lite självgott åt att folk anser att ett kontor är nödvändigt.

Dock är det så här, kan du inte vistas hemma utan att göra en massa annat – skaffa ett ställe eller sitt på kafé, bibliotek eller liknande. Blir du uttråkad eller skäms för att du sugit på samma kopp kaffe i fem timmar, byt location. Om detta inte inträffar – sitt hemma. För mig funkar skrivande som så att jag skriver kanske tio meningar, sen måste jag göra nåt, kolla in en blogg eller läsa en rubrik eller kolla Instagram. Det tar fem sekunder, sen skriver jag tio meningar till. Efter det måste jag resa mig och torka av bordet, sen skriver jag tio meningar till. Jag skulle aldrig palla att stänga av internet som vissa författare gör, aldrig. Det enda jag faktiskt behöver är lugn, jag fixar inte höga ljud eller musik, P1 på låg nivå är det enda som funkar, därmed går, som ni förstår, kafé bort.

Nu ska ni ju inte tro att jag inte vill ha ett kontor, det är klart jag vill! Jag vill också ha biscottis på ett fint fat och tystnad och eget rum och allt det där, men tydligen känns det inte så viktigt att jag skaffar mig det. Slutsats 1: jag är lat. Och jag trivs bra hemma. Slutsats 2: jag lovar att återkomma när/om jag får barn och mitt hem förvandlats till ett kaos. Slutsats 3: alla ni som tror att ni behöver ett arbetsrum, ni har fel, hehe.

Bild

Asså förlåt hörrni, vilken lång text och vilken jäkla gigantisk bild. Aja, jag ska bättra mig. Hoppas ni orkade läsa så här långt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s