Jag har sparkat rumpa enligt Amelia!

Nu är det fredag hörrni. En fredag när jag gick upp mitt i natten för att jobba, sprang hem med vinden rakt i ansiktet, sov och vaknade och gjorde grön juice och längtade efter solen, men istället har mörkret sugit ut allt som fanns av dagen och jag skriver med tända ljus. Jag skrev i går med. Inga epos, men några ord. Kanske är jag nåt på spåret, det vore fint i så fall.

I vilket fall började jag dagen med en trevlig överraskning. Jag är med på en finfin lista igen, den här gången är det tidningen Amelia som listar mig för någon som gjort nåt för kvinnosaken här i världen och jag blev helt stum när jag såg att jag är flankerad av genier som Alice Munro (!!!) Anna Odell och Liv Strömqvist (ni hittar listan här).

amelia

amelia2

Sjukt hedrande så klart, och nästan overkligt, jag menar Alice Munro och jag på samma lista??? Jaja, jag böjer huvudet och tackar, det är en ära och en ynnest att bli uppmärksammad på detta sätt.

Och med det, önskar jag glad fredag och fin helg till dig, fridens liljor och må du gå med lätta steg (och kanske skriva några tecken) (själv ska jag sitta åtminstone fyra timmar antingen lördag eller söndag, du med?).

Annonser

Jag ger er: 2013.

Vad kan väl vara mer på plats än en sammanfattning av året som varit? Jag tog en gammal kär lista, strök några frågor och fokuserade svaren till att gälla skrivande och jobb. Enjoy!

bild (42)

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?
Jag (Norstedts) gav ut en bok, med andra ord, jag fick mina ord publicerade i bokform. Jag blev, om en så vill och känner sig bekväm med epitetet författare. Jag skrev även ett utkast till min andra bok, och slängde bort det. Jag gjorde en del nya grejer på jobbet, exempelvis kommenterade fotboll (och blev historisk som första kvinna, absurt…).

Genomdrev du någon stor förändring?
Jag började skriva på ett mer fokuserat sätt, på bestämda tider och med bestämda mål för varje dag.

Vilket datum från 2013 kommer du alltid att minnas?
Inget förmodligen, eftersom jag är så dålig på datum, men vissa dagar sitter etsade, som när Välkommen ut på andra sidan kom ut i handeln och jag såg den för första gången, när jag höll pocketen i handen, när jag blev moster och releasefesten för boken.

bild (7)

Gjorde någonting dig riktigt glad?
När jag bestämde mig för att kasta manuset till min andra bok och det först kändes för jävligt och sen bra, då blev jag glad för att jag vågade. Över huvud taget är jag glad att jag varit modig. Jag har sagt ja mer än nej och det gjorde mig glad. Jag blev glad över fina recensioner, att boken fick så mycket uppmärksamhet. Och jag blev riktigt, riktigt sjukt glad för kommentarer från okända människor om att de har tyckt om Välkommen ut på andra sidan.

bild (5)

Saknar du något från 2013 som du vill ha 2014?
Vid den här tiden 2014 vill jag vara igång med redigeringen av min andra bok, så är det bara. Rent materialistiskt saknade jag en bra dator, kanske ordnar jag det 2014. Till och från under 2013 har jag saknat självförtroende (i skrivandet), det vill jag gärna ha mer av.

Vad önskar du att du gjort mer?
Tänk och känt. Litat på mig själv. Landat.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Städat, fan vad jag lägger tid på det, jag är osunt besatt av att ha det rent omkring mig.

Favoritprogram på TV?
Nyheterna och sporten. Dessutom har jag tyckt om Dexter, Homeland och Borgen. Och kollat mer än någonsin på Premier League.

Bästa boken du läste i år?
Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson var enorm. På alla sätt. Jag har även tyckt mycket om Att föda ett barn och Sörja för de sina av Kristina Sandberg.

Största musikaliska upptäckten?
Ingen. Upptäcker aldrig musik. Men 2013 var året då jag mer än någonsin lyssnade på gammal hardcore från min ungdoms dagar.

Vad var din största framgång på jobbet 2013?
Alla nya sporter jag kommenterar är alltid en framgång för att det liksom alltid krävs mest första gången, både sett till mod och förkunskaper. Att jag hamnade topp-30 på Shortcuts uppstickarlista ser jag som en framgång på jobbet.

bild 3

Största misstaget?
Att jag skrev en hel bok och kastade den. Jag ångrar det inte, men jag kan ändå inte se det som ett lyckat drag. Jag skulle ha tagit det lugnare och lyssnat mer inåt, förhoppningsvis lärde jag mig något på vägen. Kanske har det varit ett misstag att inte marknadsföra mig själv som författare mer, men jag vet inte, det får nog vara som det är med den saken.

Vad spenderade du mest pengar på?
Ingen aning, träningskläder kanske? Nej jag vet inte, jo förresten resor. Det känns bra.

Finns det något som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Med risk för att gapa efter mycket, men en total försäljningssuccé för Välkommen… hade ju inte suttit fel. Och då menar jag TOTAL. Det hade även kunnat toppats av en utgivning utomlands.

De bästa nya människorna du träffat?
Jag vägrar rangordna, men Jenny och Helena som jag delar förlag med och tjejerna jag skrivit Debutantbloggen med är riktigt guldklimpar.

Mest stolt över?
Att jag orkar. Både jobba och träna och skriva och ha ett socialt liv. Att jag har tagit mig själv på allvar, lagt tid på mig själv och vad jag vill, att jag stått på mig och att jag fan inte ger mig.

Högsta önskan just nu?
Ett 2014 med många mästerskap och kommenteringar, fler programledaruppdrag, en jävla massa bra skrivtid som utmynnar i ett fantastiskt manus samt en utlandslansering. Men mest av allt önskar jag att alla mina nära får vara friska, att all svält upphör, att människor ska vara snälla, att jag kan skänka ännu mer pengar under nästa år, hjälpa människor som behöver det på ett mer handfast sätt och att jag får behålla alla dem jag älskar nära.

Och om du orkat ända hit ner: TACK till dig som läser. Tack så hemskt mycket – jag önskar dig en riktigt god fortsättning! GOTT NYTT ÅR!

Tacksamhet.

I går, när jag stigit upp tidigt för att hinna till tåget för att hinna hem och jobba efter Bokmässan. Då, när jag var helt slut av alla intryck och för lite sömn och för mycket fest och mängden människor jag pratat med så tog jag en snabb paus. Helt stilla stod jag. I vinden som inte var varm, men inte heller isande, utan bara ganska skön efter den något svettiga tågfärden. Och så tänkte jag på allt, tog in allt, och kände tacksamheten.

För att jag får vara med om allt det här.
Det är helt sjukt när jag tänker på det.
Bokmässa, bok, pocket, ny bok, nya människor, middagar med folk jag beundrar – det är makalöst och egentligen är jag utan ord för att det är så fantastiskt.

Det är också märkligt hur sällan jag verkligen tänker på det. Tar in det. Kommer ihåg det. Jag antar att det är så det funkar, det går inte att gå runt och liksom tänka på sitt eget liv hela tiden. Men ibland måste jag ta mig den tiden. För att komma ihåg. För att känna.

Jag lever mitt drömliv.
Min tacksamhet inför det är enorm.

bild (6)

Tänk ändå, här står jag och signerar min jäkla bok, kom igen liksom…

Hurra för i dag!

I dag, den 12/9 är det exakt två år sedan jag fick ett mejl från min blivande (och nuvarande) förläggare, Susanna Romanus på Norstedts förlag.

Jag var på jobbet, satt mitt i skapandet av ett inslag som skulle sändas om mindre än en timme och när det ringde från dolt nummer brydde jag mig inte om att svara. Är det viktigt lämnar väl hen ett meddelande, tänkte jag, och fortsatte jobba. Efter sändningen lyssnade jag av telefonen, jag hörde Norstedts och har mejlat dig och det var ungefär allt, jag minns att jag tänkte vad sa hon egentligen och så kollade jag min mejl och där fanns det.

Vi läser Välkommen ut på andra sidan med mycket stort intresse.

Jag höll på att dö. Och jag ringde upp och kvinnan i andra änden sa precis det hon skrivit, vi läser med stort intresse, vi är inte riktigt klara, ville ändå höra av oss. Alltså, jag blev så glad, det är nästan svårt att förstå precis hur glad, det var så overkligt, så fantastiskt, som en dröm. Det var första gången jag skickade in ett manus och det var bara tre veckor sedan, det var helt sjukt.

Jag tvingade tillbaka den där glädjen rätt bra, jag är sån, vägrar ta ut saker i förskott, det finns så mycket som kan gå fel. Först när vi skrev kontrakt några månader senare släppte jag fram glädjen igen och den har funnits där sen dess. Att skriva är så otroligt roligt och jag är så tacksam och ödmjuk över att jag får göra det, och inte bara får göra det utan dessutom får göra det i samarbete med ett förlag som tror på mig.

Det var dagens inspiration hörrni, håll den levande nu, drömmen – GÅ OCH SKRIV!

bild(29)

Näe hörrni. Tröttheten.

Den här texten handlar inte särskilt mycket om bokskrivande, men ibland får ändamålet helga medlen. Eller hur.

Jag börjar med att säga att ni som inte har läst det här inlägget av smarta Emelie Eriksson som har bloggen En blommig tekopp bör göra det NU.

Läst färdigt? Bra, då fortsätter vi med lika smarta Nanna Johanssons uppföljning här.

Läs nu den här texten ur ett långt reportage med Leonardo DiCaprio i tidningen Elle. DiCaprio är just för dagen modell för ett känt modemärke och Elle har fått haka på:

”Leonardo DiCaprio är självlysande. Söt som socker, vacker som en dag. Och leendet är wow. Klädkedjans projektledare drar en lättnadens suck över att resultatet ser fint ut; de har trots allt viskat lite bekymrat om att den randiga t-shirten som ska vara oversize, sitter som ett korvskinn över ölmagen och att de tajta jeansen måste hasas ner. Leonardos tillstånd var en nyhet för alla här men den hippa London-byråns projektledare lugnar uppdragsgivarna med att magen kommer att fixas i retuschen” // ”Nära inpå och i verkliga livet är Leonardo DiCaprio lyskraft inte alls lika stark. I jeans, en stor gråspräcklig t-shirt och flipflops ser han helt…sliten ut, tänker jag, och får genast dåligt samvete. Han är snart 39 år, småbarnspappa och dessutom med en ny baby på väg – självklart kan man inte förvänta sig att han ska se ut som sitt retuscherade reklamjag. Han är vacker, men i verkligheten skulle vi förmodligen inte lägga märke till honom om han passerade i ett köpcentrum.” // ”Du är så mycket: Oscarsvinnande skådis, skönhetsikon, modell, pappa, vän, äkta man… Var hittar du energi?”

Så där knasigt blir det om man byter ut Penelope Cruz namn mot Leonardo DiCaprio, eller om ni så vill, en kvinna mot en man. Ingen man hade omskrivits på det där sättet, eller fått de där frågorna. Texten i Elle är en orgie i objektifiering, journalisten grottar ner sig i hennes hår och kropp och ögon och gravidmage och handslag och mun och kläder och tänk ändå att hon ser sliten ut, usch och fy. Dessvärre är det här inte alls ovanligt inom journalistiken och själv funderar jag massor på det.

Härom dagen frågade jag Pia Sundhage, förbundskapten för landslaget i fotboll, om hon inte var trött på att kvinnliga fotbollsspelare ständigt får finna sig i att svara på helt andra frågor än deras manliga diton, frågor som extremt ofta inte handlar om fotboll utan kanske om politik, sexuell läggning eller om de vill ha barn. Hon svarade kort och gott att jo, det var hon trött på. För så är det, journalistiken är fast i könsroller och de flesta som utövar yrket vill inte ens erkänna att det är så. Jag antar att det var därför jag lackade ur på den där artikeln i Elle, för att det där förekommer hela tiden, överallt, och för att min egen bransch inte är ett dugg bättre. Så, nu tänker vi på det idag, byt ut lite brudar mot snubbar i reportage och se vad du får, det skadar aldrig att öppna ögonen lite.

Du kan ju till och med roa dig med att för en kort stund, säg två sidor, byta ut dina kvinnliga karaktärer mot manliga, vem vet, det kanske spränger barriärer och öppnar dörrar, kanske till och med löser ett dramaturgiskt problem du kämpat med.

Puss!

Meeeeer av mig!

Jaha, här sitter jag på jobbet och tittar på hockey och friidrott samtidigt för att om möjligt prestera något intelligent och underhållande till kvällens Sportnytt. Allt är som vanligt med andra ord och eftersom det är så det sett ut de senaste, tja, tio dagarna så har det inte blivit så där vansinnigt mycket författat. Jag har med andra ord inget att komma med gällande bok nummer två, men jag kan ju upplysa om lite annat.

Är ni till exempel nyfikna på vad som skrivits av Välkommen ut på andra sidan så kan ni kolla in den nya fliken i headern. Självklart har jag bara länkat till de positiva recensionerna (jag är ej knäpp), så läs dem gärna.

Vill ni veta mer om min vardag och liksom ta del av både jobb och åsikter och skrivande så följ mig på twitter vettja, @AnnaMariaJsson heter jag där.

Så, det var allt, ha en fin lördag nu. Sverige är i VM-final för övrigt, allt är bra.

 

Efterlängtad fredag.

I dag är det fredag och det är bra på så oändligt många sätt att jag knappt kan räkna upp dem alla. Men till exempel är åtta dagars galet jobbande snart till ända, bara några ynka timmar till så är jag ledig! Och till exempel fick jag en råsnygg annons skickad till mig från förlaget (alltså en annons för min bok som ska ut i tidningar) och som vanligt är bilden på mig större än den på boken men det gör nästan ingenting, eller i alla fall inte så mycket som det skulle kunna göra eftersom pressbilder är en ren gåva och jag ser hundra gånger snyggare ut än jag egentligen är.

Och så har det skrivits fint om boken. Jag tror inte man kan förstå hur fantastiskt strålande underbart det är att få hälsningar från människor jag inte ens känner som berättar att de tycker om Välkommen ut på andra sidan. Som det här, som kom i går:

”Ville bara säga att din bok är det bästa jag läst på mycket länge! Läste ut den på en dag… Kunde bara inte sluta och väntar nu med spänning på ditt nästa verk.”

Det värmer så oändligt, oändligt mycket – TACK alla ni som tar er tiden att höra av er!

Och det här då http://booksabc.com/2013/02/10/valkommen-ut-som-jag-har-langtat/ – vad kan väl vara bättre en fredag än att få höra att Välkommen ut är efterlängtad? Ingenting är svaret på den frågan, ingenting alls.

bild (1)