Kosovare Asllani har lånat ut sig själv till en barnbok om fotboll och tjejer eftersom hon tycker det finns för lite böcker om brudar och sport. Hon har rätt så klart, det finns mängde av böcker om grabbar som spelar fotboll och hockey, men självklart färre (alltså pga att sportvärlden precis som stora delar av resten av världen är omodern, bakåtsträvande och patriarkal) om tjejer som gör det samma. Trist trist trist och tur att det finns smarta skribenter som ser till att det sakta ändras på.
Vad det dock finns ännu mindre av är skönlitterära böcker som utspelar sig inom idrottens värld och jag fattar inte det!!! Varför skriver ingen en relationsroman som utspelar sig på travbanan? En chicklit där huvudpersonerna mosar i roller derby? En deckare i friidrottsvärlden, jag kan se det framför mig; Mordet under höjdshoppsställningen – en thriller med tonade muskler.
Varför skriver inte jag den här boken? Jag älskar ju sport, jag älskar alla skeva sportvärldar som bara de mest initierade får tillgång till. Ni fattar inte vad som kan utspela sig i ett omklädningsrum; dramatiken, lagdynamiken, lukterna, svetten, å – det finns hur mycket som helst. Detta måste göras. Ska du? Ska jag? Nån? Fatta härligt att ackreditera sig till feta matcher och kalla det research. Jag säger det igen, detta måste göras.
okejskriv 
Det måste du göra, naturligtvis. Du vet och man skulle som läsare direkt tycka att den är trovärdig. Ser fram emot boken 🙂
Tackar – jag känner peppen!
Gör det du! 🙂
Bra att inte behöva fundera över nästa projekt!
I boken jag läser just nu, Svikaren av Katarina Wennstam, har fotbollsvärlden en stor plats. Även om jag anar att det inte är hela sanningen bakom mordet … Hur som, jag förstår att det finns mycket att gräva i bakom sportens kulisser. Bara å skriv 😉
Just do it känns som en rimlig och passande slogan i detta sammanhang! Och ja, klart det finns massa böcker som använder sig av sportvärlden och nosar på problematik och tematik, men inte såååå många som man skulle kunna tänka sig.
Min spontana reaktion var att det finns ju jättemycket sportromaner – när jag var barn läste jag hur många som helst. Wahlströms ungdomsböcker var en outsinlig källa av svett-, gruppdynamik- och tävlingslitteratur, om allt från motorsport till fotboll och friidrott (säger ingenting om könsfördelningen; den enda kvinnliga huvudrollsinnehavaren jag minns var i en bok om friidrott, men så identifierade jag mig säkert mest med killkaraktärerna). Fast den enda sportroman för vuxna jag kunde komma på var ”Heja röda vita laget”, som å andra sidan är en fullkomlig klassiker. Damsport, specifikt, har jag inte läst några böcker om (om inte friidrott, som är den vanligaste damsporten sett till antal utövare, räknas då), men jag såg nyss filmen ”Whip it”, som handlar om just roller derby. Den var bra.
I alla fall: Sport i litteratur – bra koncept! Mer sportromaner åt folket!
Eller hur bra koncept! Och ungdoms/barn-böcker finns det ju mängder, jag minns också de röda och gröna ryggarna där alla killar spelade fotboll och alla tjejer red…men men, mycket fanns det. Dock – ej för vuxna – måste ändra på detta. Och jag gillade också Whip It, särskilt som jag ju kommenterar Roller Derby och alla som pysslar med det verkligen är så där coola och snygga som i filmen (kanske inte fullt så snygga som Juliette Lewis i och för sig, men VEM är det, omöjligt ju)!
Coolt med roller derby – har hört talas om att dom kör nere i Malmö från folk som är och rör i punkscenen här i stan, men hade inte förstått att det var något som var uppe på riksnyhetsnivå. Som sagt, cool!
Jag vet inte riktigt vad man ska säga om Wahlströms ungdomsböcker, för du har ju rätt i att de känns rätt unkna (och karaktärerna är så lillgammalt duktiga att man vill dö – Seventh Heaven i bokformat: Minns ett avsnitt av den serien där den 20-nåntingåriga dottern var i kris; hon hade umgåtts med en person som rökte cigaretter…), men samtidigt läste jag en vansinnig massa av dem (till exempel sönderhånade Dante hade jag skam till sägandes som favorit på mellanstadiet). Jag antar att det hamnar någonstans i närheten av ”Grottbjörnens folk”:s fack…
Haha, jag läste också sjukt många och älskade! Det gör jag fortfarande faktiskt, jag köper Kitty och Lotta-böcker på loppis bara för att de är ett sånt kulturarv! Dessutom helt övertygad om att det är bättre att läsa ”Fem löser en gåta” än att inte läsa alls.