Så, då var den välbehövliga semestern från allt som heter skrivande och Bok Nummer Två över. Det har varit sinnessjukt skönt. Inte tänka på att skriva, inte vakna med strukturer och dramaturgiska kurvor i huvudet utan bara med känslan av att manuset är klart för nu, finns inget jag kan göra. Bara skriva ut de 331 sidorna, slå ett litet paketsnöre om och leverera luntan till min kära provläsare Anna.
Sen.
Kom.
Ångesten.
För, tja, tänk om hon hatar den. Anna läste Välkommen ut på andra sidan först av alla och var positiv från början. Och hon är alltid ärlig. Så. Om hon inte gillar Nummer Två kommer hon säga det och, alltså, konstruktiv kritik i all ära, men jag skulle ju bli sjukt besviken om hon ba ”nja, näe, trist, platt och tråkig, kom tebaks när du skrivit nåt kul”. Tänk er den örfilen.
Men jaja, en sak i taget. Hon kanske älskar den.
okejskriv 
Håller tummarna! Förstår ångesten! Håller tummarna ännu lite extra! 🙂
Tack Manilla vad du är snäll! Jag håller också tummarna, haha!
Det gör du rätt i!