Så, nu gick det inte att dra ut på längre, manuset till Bok Nummer Två är skickat till min förläggare. I samma stund som jag tryckte send blev jag vansinnigt nervös, klump i magen, tänk om det är helt jävla kass.
Jag sa att jag inte hade någon aning om ifall det var bra eller inte.
Hon sa att det är helt förståeligt, det är svårt att se sin text utifrån.
Jag ville tvinga henne att prata om det mycket längre, gräva ner mig, analysera som en tonåring, HUR kan jag inte veta om det jag skrivit är bra eller dåligt, HUR?
Men det gjorde jag inte förstås och, tja, nu är det bara att vänta. Och glädjas varje gång jag går förbi olika boklådor där pocketen står och glänser. Som till exempel här på Pocketshopp på Centralstationen.
