Förenkla förbättra.

Å våren, du får mig att vilja dansasjungahoppa av glädje. Så. Sjukt. Skönt. Med. Sol. Med ljus. Med frukost på balkongen. Med cykelturer utan vantar. Jag går av på mitten, så underbart är det.

bild 2 (8)

En annan grej som är underbart är teknik som underlättar skrivande. När jag fyllde år fick jag ett tangentbord till min Ipad och jag, som har en dator som är lika stor som en tjock-tv, har fått ett nytt författarliv. När jag åkte tåg i helgen plockade jag fram min lilla, minimala padda, knäppte på tangentbordet och skrev. Jag fick ej ryggskott av tjockdatorn. Jag fick ej tjockdatorn i knät eftersom den är för stor för att få plats på de små tågborden. Det finns bara fördelar! Bara fördelar! Blir glad bara jag tänker på det. Ett tangentbord hörrni, önska er. Eller köp. Eller bara fundera på om det finns enkla grejer ni kan göra för att underlätta skrivandet. Inte så att det prompt måste vara konsumtion, jag är egentligen en långsam bakåtsträvare när det gäller sådana grejer och tänkte på tangentbordet i typ ett år, men nu när jag har det, sån WIN!

Det får bli dagens tips.
Det och att äta frukost på balkongen om du har någon.

bild 3 (6)

Annonser

Testläsare ftw.

Mitt i planerandet av fredagsmyyyyyyyset kommer här en liten uppdatering. Jag träffade ju min testläsare härom dagen och PRIS SKE GUD vad det var värt! Alla borde ha en Anna som testläsare. Vi kom fram till så smarta grejer att ni anar inte, men framför allt insåg jag, som aldrig gått någon skrivarkurs eller liknande, verkligen vidden och värdet av att prata, diskutera och spåna idéer.

Det känns fortfarande lite märkligt för jag har på något sätt alltid sett det där som lite fusk. Jag har aldrig velat ge någon inblick i det jag skriver för jag vill inte påverkas och jag vill framför allt inte känna att det är någon annan som liksom skriver boken åt mig om ni fattar. En ganska ologisk tanke med tanke på hur komplext det är att skriva en hel bok, men ändå, jag har tyckt att det är lite dopning att liksom låta nån annan komma med smarta idéer som jag sen bara tackar för och plitar ner.

Jag känner fortfarande så märker jag när jag skriver detta.
Men.
Det skiter jag i.

För.
Vinningen med ett extra öga är så enorm, och vad som kanske är ännu viktigare (tror jag) är att ha någon som på ett tidigt plan petar på otydligheter i handling och karaktär, som ställer spetsiga frågor och tvingar mig att gå och hem och tänka och fundera och spalta och upp och tänka igen, allt det där som är mitt sämsta. En testläsare känns som en personlig tränare, hen tvingar dig till mer och större och bättre, håller koll på tekniken så du inte tappar coren och driver dig till framgång med en fast och säker hand. Typ så.

Fredagstipset blir alltså att skaffa dig en testläsare illa kvickt. Och sen inte bli ledsen när du tänker på allt du måste arbeta om och stryka ner efteråt. Så. Det tar vi en vårblomma på.

bild (22)

Loggbok.

Undrar ni vart jag håller hus? Nä, det gör ni nog inte, om inte annat för att ni vet det vid det här laget, just det, jag jobbar. Att kombinera ett upcoming OS och Paralympics med skrivande är ej så lätt.

Men.
Jag skriver.
Sakta men säkert växer det som jag inte vet vad det är.

Det är inte så intressant att berätta om för allt går så himla långsamt, men en grej jag börjat med är att skriva en liten logg över varje skrivpass. Förut har jag ju antecknat tecken, och det gör jag nu med, men nu skriver jag även några meningar om känslan under passet. Skrev jag bra, dåligt? Hur kändes det, hur var motståndet, raderade jag mycket? Jag tänker att det kanske kan vara till nytta nästa gång jag skriver en bok, eller när jag kommit så långt att det går att dra slutsatser av loggen. Vem vet, kanske finns det mönster i mitt skrivande, saker som aldrig funkar, dåliga pass som följs av bra och om så är fallet, fatta grymheten i att kunna gå tillbaka och i så fall konstatera detta, svart på vitt. Så, tja, det är vad jag pysslar med at the moment. Och så närmar jag mig 10 000 tecken, alltid något, även om det är mini-lite.

bild (19)

Julklapp och sport och annat fint.

Några små tips så här på en lördag. Jag vill ej verka vulgär, men om ni vill köpa loss en signerad pocket och ge i julklapp till någon, bara hojta till i kommentarsfältet eller skicka ett mejl så fixar vi det. Jag signerar och skickar hem boken till er för en si så där 75 pix. Fint ju!

Annars kan ni förstås köpa boken här eller här.

Och vill ni läsa ett långt inlägg om hur det känns när debutant-hybrisen går ur kroppen föreslår jag er att läsa här.

Puss på er och finfin helg (själv jobbar jag med skidor och skidskytte och fotboll och inhopp i Vinterstudion och massa andra härliga sporter hela helgen lång) (Liv, det tillägget var till dig).

När bara papper och penna funkar?!

bild (21)

När fan blir gammal och så vidare…ser ni vad som händer här? Det är en anteckningsbok. Som jag skriver i. Saker som har med Bok Nummer Två att göra. Små tankar och funderingar. Saker som kanske är smarta. Saker som visade sig inte vara så smarta. Detta är så märkligt och konstigt att jag absolut inte kan tro att det ska hålla i sig. Jag har aldrig gillat att skriva i anteckningsböcker. Har aldrig gillat att anteckna över huvud taget även om jag alltid gillat tanken på det. Det har känts som en bra grej och jag har försökt, sjukt många gånger faktiskt, och jag har börjat, och sen har jag lagt ner.

Kanske gör jag det den här gången också, men faktum är att när jag dunkar huvudet i väggen gällande skrivandet är det bara papper och penna som funkar. Inte dator. Inte skrivprogram. Papper och penna. Tänk vad en lär sig om sig själv.

Bokmässan.

Jodå, jag ska dit, som alla andra. Känns som det sveper en viskning över stan, det tisslas och tasslas, det fladdrar till under en parkbänk, bakom en buske, under ett träd och där är en seminariebiljett som kommer fladdrande.

Bokmässan.

Den antar nästan bibliska proportioner så här veckan inför. Och för mig, som aldrig varit där, känns det smått absurt och nästan omöjligt att den ska svara upp mot alla förväntningar. Vi får se, tänker jag, vi får se hur den står sig mot OS i London (skoja).

Allafall, om ni vill träffa mig så hänger vi runt med Debutantbloggen, på nåt trevligt ställe som vi meddelar senare, på fredag klockan 15.00. Och sen signerar jag min pocket i Norstedts pockethörna på lördag klockan 14-14.30. Kom förbi då vettja, säg hej, få en kråka i en pocket som pryder vilken bokhylla och vilket nattduksbord som helst, och som förmodligen är rasande billig där på mässan.

Undrar ni hur det går med skrivandet? Inte ett jota gjort de senaste sex dagarna, anledningen stavas självklart jobbjobbjobbJOBB. Det är mycket nu, men ledig dag i morgon. Då säger jag hej till Bok nummer två igen.

bild (5)

Hur man skriver långt. Bästa tipset.

Hur många gånger har jag tagit upp problematiken ”jag skulle så gärna vilja skriva en bok, men jag har inte tid/ork/möjlighet/kraft och oavsett hur många gånger jag försöker så blir det aldrig längre än några sidor”. Om du är i den sista kategorin kan det här vara något för dig.

Ni vet det där med att räkna ord, det är ju inte direkt något nytt, rätt många författare jobbar på det sättet. En sätter upp ett mål, 500 ord varje dag eller kanske 2000 ord på en vecka och så vidare. Det är en bra grej, om du verkligen skriver dina ord vill säga och det var det jag upptäckte att jag inte gjorde. Fail.

Det handlar inte om att jag saknar disciplin, jag skriver alltid när jag verkligen måste, men ibland är det ju bra att liksom skriva i förebyggande syfte, inte för att du har en deadline i morgon utan för att du vet att du kommer få ett helvete när du väl har deadline om du inte förarbetar någonting. Grejen för mig var alltså att hitta ett sätt som fick mig att skriva även när det inte var kris och panik, jag satsade på 500 ord per dag – men guess what – det funkade inte.

Jag känner liksom inte orden, fattar ni. Jag känner inget pirr, jag glömmer hur många ord jag skrivit, jag tittar på den där jäkla ordräknaren och är helt blank. Jag går inte igång. Och går jag inte igång är risken stor att jag skiter i saker.

Så vad göra? Det enklast möjliga. Skriv upp orden. Varje dag. Ord och tecken och datum. Se det svart på vitt. Känn tillfredsställelsen när du skrivit fler än 500. Se resultat. Det är, för mig, det bästa som finns. Jag älskar sport på grund av synliga resultat, inga gråskalor, resultat. Jag gillar att diska av samma orsak – synliga resultat.

Mitt tips till dig som inte kommer nånstans, som har svårt med disciplinen eller bara fastnar eller bara inte får till det för vad spelar de där orden egentligen för roll när solen skiner och rosén väntar? Skriv en freaking lista. Så sjukt enkelt. Så jädrans effektivt. Gör det nu, skriv i kväll, skriv i morgon kväll, se att du är oövervinnelig, se hur orden blir fler, listan längre. Se hur sjukt grym du är, en författare är vad du är, en sån som skriver längre och längre och längre.

Okej skriv. Gör det bara.

bild (68)