Första testläsningen!

Att skriva bok nummer två är sannerligen en annorlunda process mot bok nummer ett, i alla fall för mig. Första gången skrev jag hela manuset, sen skrev jag om, sen lät jag en vän läsa, sen skrev jag om, sen skickade jag in, typ så.
Med mitt förra manus gjorde jag samma sak igen, bara för att efter dryga 300 sidor upptäcka att jag nog varit på fel spår hela tiden. Nyttig upplevelse, men ändå mer trist än kul, därför gör jag lite annorlunda nu (en måste ju lära av sina misstag, right?).

Detta innebär att jag tänker pröva att ha någon med på tåget lite tidigare, jag har en smart vän som var inblandad i förra processen och häromdagen fick hon ta del av mina typ 20 första sidor, dryga 10 000 tecken om en hellre vill mäta så. Och fasen vad gött för mig för hon gillade! Nu är det ju i och för sig lite svårt det där, dels för att de flesta testläsare, nog oavsett om de lovar att de ska vara ärliga, inte kan vara det fullt ut om något verkligen suger, MEN, de kan ju ge en fingervisning, och det var det jag bad om.

”Kolla om det finns något, ett korn, en start, en tanke, något som fungerar”, sa jag, och några dagar senare kom ett mess tillbaka med ”det funkar absolut, det finns något där”.

bild(31)

Så sjukt skönt att höra, fredagshurra för det! Och ännu mer fredagshurra för att vi i dag drar igång vårt OS-program Alla snackar Sotji. Det ska bli sjukt kul! Och du, om du fortfarande inte läst Välkommen ut på andra sidan, beställ vettja, här eller här. Så, ha en fin helg nu.

bild 3 (2)

Annonser

Jag har sparkat rumpa enligt Amelia!

Nu är det fredag hörrni. En fredag när jag gick upp mitt i natten för att jobba, sprang hem med vinden rakt i ansiktet, sov och vaknade och gjorde grön juice och längtade efter solen, men istället har mörkret sugit ut allt som fanns av dagen och jag skriver med tända ljus. Jag skrev i går med. Inga epos, men några ord. Kanske är jag nåt på spåret, det vore fint i så fall.

I vilket fall började jag dagen med en trevlig överraskning. Jag är med på en finfin lista igen, den här gången är det tidningen Amelia som listar mig för någon som gjort nåt för kvinnosaken här i världen och jag blev helt stum när jag såg att jag är flankerad av genier som Alice Munro (!!!) Anna Odell och Liv Strömqvist (ni hittar listan här).

amelia

amelia2

Sjukt hedrande så klart, och nästan overkligt, jag menar Alice Munro och jag på samma lista??? Jaja, jag böjer huvudet och tackar, det är en ära och en ynnest att bli uppmärksammad på detta sätt.

Och med det, önskar jag glad fredag och fin helg till dig, fridens liljor och må du gå med lätta steg (och kanske skriva några tecken) (själv ska jag sitta åtminstone fyra timmar antingen lördag eller söndag, du med?).

Julmys…

bild

Jaha, så här mysigt har jag det lördagen innan jul, idel granna färger och tomtar bakom varje hörn. Inte. Faktum är att jag jobbar hela helgen, men vad gör väl det, fullspäckat med Vinterstudiosar och Sportnyttsändningar som det är. Och sen får jag jullov för bövelen. I typ två veckor. Är mållös över detta. Och ska åka till solen. Wiii. Men först jobbhelg och sen julafton och sånt.

Här har jag skrivit lite mer om att kasta ett manus, med lite blinkningar till den svåra andra boken. Enjoy. För övrigt var det där mitt näst sista inlägg på Debutantbloggen, så himla konstigt, ett helt år med ett inlägg i veckan, snart är det slut, konstigt.

Hälsning från Munchen!

Det är ungefär 14 grader varmt, eller kallt, beroende på hur en ser det, här och jag jobbar dagarna i ända. Det är mycket roligt och mycket bra för kreativiteten. Jag författar inte en rad, det hinns inte med, men tipsa hinner jag med. Så, lyssna på Liv Strömquists sommarprat om mens omgående. Så oerhört befriande och smart och fantastiskt att jag blir helt matt.

Så, lyssna nu, här.

Disco-gryning.

Men hej på er, här sitter jag och känner mig förvirrad. Det finns fördelar med mitt morgonjobb, det finns också nackdelar, en av fördelarna blir ibland en nackdel, och tvärt om, det beror lite på.

Jag syftar den lite groggy känslan som kommer med galenskapen att stiga upp 03.00 och på mindre än en halvtimme gå från sovande till vaken och, förhoppningsvis, smart. När man jobbar de där morgonpassen finns noll utrymme för sömndrucken hjärna, det brukar gå bra för det mesta, det är på eftermiddagen mitt lite smartare jag tar chansen att lägga ner. Huvudet känns som en mjuk och rosa marshmallow, försöker jag strama upp fluffet studsar det bara soft tillbaka och det är bara att lägga ner.

Fördel? Ibland skriver jag otroligt bra i det här tillståndet, det är liksom avskalat, utan några av de filter jag vanligtvis har runt min verklighet.

Nackdel? Ibland skriver jag inte alls i det här tillståndet.

I dag skriver jag, i alla fall litegrann. Och så är det ju onsdag, det betyder Debutantblogg. I dag är jag lite oroad för förlagen och branschen och bokhandlarna, kolla in om ni vill.

bild (41)

En odiskutabel fördel med morgonjobbet – gryningen över Gärdet. Den där bilden är så långt ifrån rättvis som det bara är möjligt, ljuset var vansinnigt. Discogryning som en brukar säga.

Frågan är när?

Vad skriver man i en blogg om skrivande när man inte skriver? Inte för att man inte kan skriva (då hade jag ju kunnat skriva om det) utan för att man inte hinner? Jag antar att man skriver om just det, om hur man hinner. Hur ska jag hinna skriva när jag jobbar heltid?

Just nu tänker jag på ovan ställda frågan hela tiden. Jag tänker att jag måste ha en strategi, annars kommer jag bli sur över hur lite jag skriver fastän jag inte har möjlighet att skriva mer och allt kommer att bli en negativ röra utan konsekvenstänk. Min hittills bästa plan är att titta i kalendern, säg två veckor framåt i taget, och planera in när jag ska skriva. Ett morgonpass här, ett kvällspass där, en ledig lördag, det låter som en smart, men ganska trist, plan. Å andra sidan, kanske svårt att vara härligt spontan och käck och samtidigt hinna jobba, träna, umgås, skriva bok? Nån smart lösning måste ju finnas, eller? Hade ju varit fint om jag kunde kommit på den nu, men det hinns tyvärr inte med, nu måste jag nämligen äta frukost, cykla till jobbet (det snöar, kommer ta för evigt att förflytta sig medelst cykel men jag är cykelidiot) och jobba.

Och förresten, nån kanske undrar om det är glassigt att jobba på tv, den frågan kan jag helt ärligt svara nej på. Så här har det sett ut större delen av helgen.

bild(55)

Not so fancy nej. Enda klatschiga var väl färgmatchningen av morot och necessär.

Här skrivs inga böcker, här skjuts med gevär.

Ja, inte jag då, jag skjuter inte med gevär men just nu är jag mitt inne i den där underbara världen där träff, bom och åktider är det enda (nästan) som existerar. För några korta sekunder står tiden stilla, publiken är tyst, det enda som hörs är skotten som avlossas, i samma stund som beskedet kommer, träff eller bom, är det över, allt andas igen och vi drar efter andan i våra headsets.

Det har regnat oavbrutet sen vi kom hit till Oberhof, men jag vet inte, när man jobbar så här så stör det liksom inte. Visst, det blir blött, det blir det, men det spelar ingen större roll, i termoställ är liksom livet redan lite på undantagstillstånd.

bild(23)

bild(25)

bild(26)

Jaha, så här ser det ut. I tre sekunder var det uppehåll, då tog jag bild ett, på bild två värmer expert Magdalena rumpan på det bärbara elementet i vårt kommentatorsbås och bild tre visar hur mycket jag ljög i texten ovan – jag hatar att det regnar, låt det sluta, nu, tack.