Bokmässan.

Jodå, jag ska dit, som alla andra. Känns som det sveper en viskning över stan, det tisslas och tasslas, det fladdrar till under en parkbänk, bakom en buske, under ett träd och där är en seminariebiljett som kommer fladdrande.

Bokmässan.

Den antar nästan bibliska proportioner så här veckan inför. Och för mig, som aldrig varit där, känns det smått absurt och nästan omöjligt att den ska svara upp mot alla förväntningar. Vi får se, tänker jag, vi får se hur den står sig mot OS i London (skoja).

Allafall, om ni vill träffa mig så hänger vi runt med Debutantbloggen, på nåt trevligt ställe som vi meddelar senare, på fredag klockan 15.00. Och sen signerar jag min pocket i Norstedts pockethörna på lördag klockan 14-14.30. Kom förbi då vettja, säg hej, få en kråka i en pocket som pryder vilken bokhylla och vilket nattduksbord som helst, och som förmodligen är rasande billig där på mässan.

Undrar ni hur det går med skrivandet? Inte ett jota gjort de senaste sex dagarna, anledningen stavas självklart jobbjobbjobbJOBB. Det är mycket nu, men ledig dag i morgon. Då säger jag hej till Bok nummer två igen.

bild (5)

Läs högt!

Jaha, i går var det alltså Debutantbar, på Debaser Medis i Stockholm, anordnat av Aspuddens bokhandel och Medborgarplatsens bibliotek. Harald Hultqvist förde samtalet och så var vi en hel drös debutanter som pratade om våra böcker. Det var trevligt så klart, ganska skön stämning och faktiskt några stycken som kommit för att lyssna, sånt blir jag alltid imponerad av, att människor tar av sin dyrbara tid för att besöka ett författarsamtal en onsdag mitt i veckan.

Förutom att det var trevligt att träffa andra författare så läste jag för första gången högt ur Välkommen ut på andra sidan. Jag har aldrig gjort det förut, men så fick jag tipset av Gerda Antti när vi träffades den där gången i Västervik att alltid läsa ur min bok om jag får chansen. Och jag fattar verkligen vad hon menar. Om man, som jag, gillar att läsa högt, att använda rösten och känner sig avslappnad när en gör det så finns väldigt mycket att vinna. Ingen känner din text så väl som du trots allt, ingen kan veta exakt hur du tänkt dig betoningen eller nyanserna, ingen kan som du få fram den rätta melodin så om du får möjligheten, kör!

bild

Eftersom jag tydligen inte tog en enda bild förutom den här trista skapelsen så kan jag berätta att övriga medverkande var min fina förlagskompis Jenny Åkervall som skrivit Jag tjänar inte och dessutom lika fina Caroline Hainer som står bakom Inte helt hundra. Dessutom Tove Mörkberg, Barnen, Annakarin Thorburn, Jag biter i apelsiner, Marie Hållander, Tjänster i hemmet, Elin Bengtsson, Mellan vinter och himmel, Athena Farrokhzad, Vitsvit, Jonas Malmborg, Fältöversten, Caroline Nylander, Du satt på Karlavagnen och Elin Olofsson, Då tänker jag på Sigrid. Bara en snubbe – måste varit den kvinnligaste debutantbaren på länge.

 

Allt som kommer på köpet.

Att få ge ut Välkommen ut på andra sidan är ju typ något av det härligaste som hänt mig, att få skriva, att få (om jag vill) kalla mig författare utan att nån morrar att det inte är sant, att få en inblick i processen kring en bokutgivning, allt det där har varit, och är, verkligen sjukt kul.

Och, som om inte det vore nog, så kommer det en massa andra roliga saker på köpet av den här boken. Jag får till exempel massa fina kommentarer från läsare. Och, kanske det bästa av allt, jag får träffa en massa nya människor och prata om nya saker. Härom dagen var jag ju först på Norstedt-mingel, och bara det, att få smyga runt på den vackra innergården, dricka bubbel och prata med andra författare och smarta personer, bara det, är ju liksom nog för att göra en glad och tacksam i flera veckor.

bild (50)

Och efter det var jag ju inbjuden till en bokklubbsträff. Inte mindre än tre bokklubbar hade slagit sina kloka ihop, skaffat en lokal och dukat fram käk och så fick jag komma och svara på frågor i några timmar. Det var otroligt roligt. Så väldigt givande att få nya frågor, nya infallsvinklar, att tvingas tänka på boken utifrån håll som inte är för mig självklara. Dessutom händer ju något i samtalet kring en bok, eller kring litteratur överlag, när olika människor läser samma text och ger sina tankar om den. Det bildas dynamik och det bildas spännande hybrider och jag gick därifrån helt upplyft. Så, som sagt, om någon annan vill göra samma sak – hör av er så styr vi upp något. Den här gruppen var cirka 15 personer, så många måste man kanske inte vara, men 10 är nog en bra idé.

Utblick.

Jaha hej hörrni! Hoppas ni haft en bra helg, en sån där med många nya intryck kombinerat med sinnligt lugn och frisk luft, det har nämligen jag. Ej möjligt att kombinera dessa tre tänker ni, men det är det, tricket heter cykelsemester med strålande väder, fagra omgivningar samt övernattning på camping. Sysselsätt er med det några dagar (kanske två) och jag lovar att du kommer komma ut som en ny och bättre människa.

bild (46)

Det där med nya intryck alltså, så himla bra grej. Jag har ju skrivit om det förr, hur det nästan börjar klia i kroppen om jag är på samma ställe för länge. Jag behöver variation, inte bara för att kunna skriva utan för att må bra typ. Sen är det dessutom himla gassigt att utsätta diverse fördomar en samlat på sig för en realitycheck. Jag kan säga att jag hade en bild av hur livet på en camping ser ut och ter sig. Allt inbefriades. Med andra ord, nu kan jag skriva obegränsat om campinglivet. Skönt.

Nu när jag uppmanat alla till miljöombyte, gärna medelst cykel, kan jag berätta att jag åt frukost med min förläggare imorse. Sjukt trevligt var det och nån dag ganska snart ska jag berätta vad vi kom fram till. Under tiden kan ni planera in ett besök på Debaser medis på onsdag kväll, då är det nämligen dags för Debutantbar. Med bland annat mig, kan man tänka sig. DN hade en blänkare om det, och toppade med bild, rätt ful om de hade frågat mig, men va fasen, det är ju tanken som räknas.

bild (48)

Uppmaning / rekommendation.

Å vad jag för er skull hoppas att ni är lediga, sitter bekvämt tillbakalutade mot valfri, solig vägg och inte tänker på annat än vilken glass ni ska köpa eller vilken tid ni ska snöra på er gympadojjorna för löpning i solen.

Om ni inte gör det, om ni som jag jobbar istället och det ganska mycket och hårt till på köpet, då rekommenderar jag att ni:

1. Ändå planerar den där springturen.

2. Därefter planerar sömn.

3. Före allt ovan prioriterar god litteratur och bokklubb.

bild

Så här såg det ut när vi härom kvällen åt magisk chokladkaka och diskuterade Monika Fagerholms senaste Lola uppochner, en bok som omöjligt kan beskrivas här och nu.

 

Att existera. Länge.

I dag hämtade jag ut ett bokpaket. Det är dom bästa av dagar, när böcker kommer farandes som en otippad present, rätt i famnen på en bara.

Boken innhöll Jenny Åkervalls (som jag ju var på releasen för) ”Jag tjänar inte”, Henrik Arnstads (som jag höll bibliotekspresentation tillsammans med) ”Älskade fascism” och så Haruki Murakamis novellsamling ”Elefanten som gick upp i rök”. Jag gillar Murakami, IQ84 var, hela trilogin, något av det bästa jag läst. Jag gillar inte allt, men jag gillar mycket.

bild (20)

”Elefanten som gick upp i rök” kom ut 1993. Då var Murakami 43 år gammal. Han hade sålt sin jazzklubb för att satsa på skrivandet och allt det där och han var kanske känd hemma i Japan. Men han var inte känd här i Sverige. Det blev han först många år senare, men ändå, ändå dimper hans novellsamling från 1993 upp i min brevlåda i dag (bildligt talat, jag har ingen postlåda, jag hämtade ut paketet på postservice) och det säger något om bokens fantastiska livslängd. En bok kan bli daterad, absolut, men det är sällan det förtar läsupplevelsen. Det blir ett annat språk bara, en annan ram, men sätter jag mig in i det sammanhanget, eller i alla fall har det i bakhuvudet, är det väldigt sällan det stör läsupplevelsen.

Snarare tvärt om, tycker jag. En bok och ett författarskap kan sättas i en kontext, det där omtalade pusslet, när man bygger bakifrån, när man tar något gammalt och håller upp det i ljuset av tid och av nu och av ett genombrott, det skapas hela tiden och även om det låter pretentiöst så känns det ju sjukt gott att litteratur lever länge.

Visst, Välkommen ut på andra sidan blir kanske bortglömd, någon gång i någon framtid kanske nån avlägsen släkting till mig, en brylling till mina ännu ofödda barn eller liknande, står på ett antikvariat och drar fram ett gammalt dammigt exemplar, lägger ihop två och två och fattar att det här är ju minsann min gamla släkting och hur mycket ska du ha för den? Och ägaren tittar lite trött på den bleknande framsidan och säger att ge mig en tjuga och bryllingen tänker att det är ju inte nåt och halar upp en sedel (om sådana fortfarande finns) och betalar och får min lilla bok med sig i en påse.

Förmodligen orkar släktingen aldrig läsa den. Den känns säkert för daterad, lattebruna väggar liksom, så sjukt 2010, för att inte tala om språket, så genuint trist och segt. Men tänk om, tänk om bryllingen tänker helt annorlunda, tänk om det liksom darrar till inombords när hen läser om Pet Sounds och Avenyn och Svenska Dagbladet, tänk om bryllingen ringer sin farmor och frågar var det så och har den här Jansson skrivit något mer och tänk att ingenting har förändrats på så många år.

Tänk om. Och bara tänk, Välkommen ut på andra sidan kommer finnas kvar, orden kommer finnas, de existerar, de kan spridas på min grav. För mig, journalisten som är van vid att gårdagens nyheter är gamla nyheter, är tanken på livslängd magisk. Rakt igenom.

Det är ju så bra allting.

Det har varit helg och i lördags slog det gnistor här hemma redan i arla morgonstund, boken var nämligen inte bara med i DN:s boklördag, den fick dessutom finfint omnämnande och sällskap. Eftersom jag beter mig rätt oskönt gällande det här med recensioner och sånt så var jag ute i trappuppgången och fiskade upp tidningen redan klockan sex (hrm), jag bläddrade snabbt, såg att den var med, såg att det såg bra ut, dansade en glädjedans och somnade sedan om. Bättre start på en dag är ju svårt att få.

bild(46)

Ser ni vad det står? ”Nya och gamla stora svenska debutanter.” Jag är med bland de nya och det är ju faktiskt helt fantastiskt.

bild(45)

Så fint så en blir tårögd och det höll i sig hela helgen. I dag har jag dessutom gjort något av det bästa som finns om man vill fortsätta hålla humöret på topp, nämligen pratat i radio inte mindre än två gånger. Först var det sportpanel i Godmorgon Stockholm, och sen bokprat i PP3 med Linnéa Wiklund och Johanna Swanberg. Jag säger det igen, bättre blir det inte.

bild(43)

Här kan ni lyssna om ni vill, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4283&artikel=5423523

Och nu då? Nu skriver jag, jo det är sant. En sida hittills.

Fredagar alltså, det är bra dagar det.

Hur börjar man bäst en fredag? Jo, så här, med 5 av 5 i betyg! Gladare är svårt att bli.

http://jenniesboklista.com/?p=13434

Och vilken vecka det har varit hörrni. Böljande som värsta vetefältet i storm. Upp och ner och upp igen. Mest upp faktiskt. Särskilt i dag. Och i går, men det är lite hemligare. Men ändå. Jag började ju i tisdags med att prata för biblioteksanställda på ABF-huset här i Stockholm. Tio minuters dragning om Välkommen ut… och jag var så himla glad att vara där. Biblioteken ligger mig varmt om hjärtat, särskilt som läsande håller på att bli allt mer av en klass- och utbildningsfråga. Alla läser inte. Alla tror inte att de kan läsa. Alla kan inte läsa. Alla får inte möjligheten och framför allt har långt ifrån alla råd. Att köpa en inbunden bok är dyrt, min kostar mellan 175 och 285 kronor beroende på var den inhandlas. Nästan 300 spänn för en bok, TUR att biblioteken finns.

Och vet ni i onsdags, då var jag inbjuden att prata om Välkommen ut… på fina Bokia i Västervik. 60 personer var på plats för att lyssna på mig och Gerda Antti och det var så fint och trevligt och härligt alltihop.

Här satt jag. Helt ensam. Och pratade, pratade, pratade. Och den snälla publiken lyssnade och lyssnade och, hör och häpna, kom med frågor och köpte boken. Vilken grej va!

bild(38)

Och kolla här, fina Gerda som trotsade förkylningens onda krafter och läste högt ur sin senaste bok Adamsons.

bild(39)

Det var det. Idel trevliga saker och låt oss maxa fredagsmyset, ska vi inte? Jo, det gör vi, med ännu en bokhandelsbild. Från Akademibokhandeln i Skrapan.

bild(42)

Förresten, chefigaste känslan? Att signera en bok till en vilt främmande människa som har valt att köpa just den. Så sjukt gött.

 

Strålande glatt

Jag sitter på ett tåg på väg mot Västervik där jag ska (tro det eller ej) få prata bok tillsammans med Gerda Antti. Tillställningen hålls på Bokia i Västervik och jag tittar ut genom fönstret och solen skiner och jag är glad och tacksam över allt fint den här boken för med sig.

En ny insikt är också att den gör samma sak för andra. Jag får kommentarer från personer jag inte känner som tycker om boken, jag får hör att den redan lett till goda ting, betytt något. Det känns faktiskt helt magiskt. Kolla bara in det här:

http://bokdivisionen.wordpress.com/2013/01/16/valkommen-ut-pa-loptur/

http://bokdivisionen.wordpress.com/2013/01/21/valkommen-ut-pa-andra-sidan/

Ibland asså, man blir så glad att det värker i bröstet!

 

Dagen D

I dag är dagen, den stora dagen – RECENSIONSDAGEN – och efter glädjechocken i Aftonbladet söndag i går har de vakna timmarna hittills bestått av ömsom vin, ömsom vatten. Jag kan inte riktigt skriva om det än känner jag, men det kommer självklart ett inlägg om recensioner, hur man hanterar dem, vad man tar med sig, vad man omedelbart kastar i sin personliga papperskorg och vilka man klistrar upp på väggen för återkommande pepp.

Fram till att jag sorterat intrycken lite mer glädjer jag mig åt att att jag över huvud taget får recensioner, det är nämligen inte alls någon självklarhet som många verkar tro. Det släpps en hel drös böcker varje månad, många slåss om det mediala utrymmet och många böcker blir aldrig recenserade. En lyx alltså, att över huvud taget få synas. Faktum är att till och med den gamla devisen ”all publicitet är bra publicitet” kan sägas gälla och det kan ju vara skönt att falla tillbaka på om det känns tungt. Och alltså, jag lovar att presentera både bra och dåliga delar ur recensioner så att ni får se hur det kan se ut, men jag väntar några dagar, okej.

Här kan ni dock läsa nåt lite kortare och klatschigare! Sånt behövs också. http://chic.se/veckans-nojeskoll-pa-3-minuter-9/

Och kolla här, Veckorevyn.

bild(37)

Så, vad gör jag i dag då, förutom att googla mitt namn och leta efter recensioner? Jo, jag förbereder en tio minuter lång presentation som jag ska hålla inför Bibliotekstjänst i morgon och DET mina vänner, är jag himla glad för. Finns det något jag brinner för så är det biblioteken och precis som med recensioner så är det inte självklart att biblioteken tar in din bok. Jag har haft tur, min bok finns redan på flera bibliotek, men den kan finnas på fler så därför tänker jag hålla värsta feta dragningen och det ska bli svinkul. Tio minuter dock. Det är rätt lång tid att hålla låda. Ensam. Prata prata.