Hej hallå!

Ibland kommer livet emellan texten och skribenten, så skedde i höstas. Jag blev nämligen vansinnigt tjock (pga på smällen), ganska trött och dessutom belamrad med roligt jobb. Detta ledde till noll skrivande. 

Efter det kom bäbisen ut och jag blev ockuperad av nya vanor, läs kaos, och nya saker att ta hänsyn till, läs mycket litet barn.

Men nu, nu är lillo snart tre månader och jag kreativt understimulerad eftersom jag inte jobbar. Så jag skriver igen. Inte mycket, och det går minsann inte snabbt, men jag skriver lite varje dag och det är superduperroligt varje gång! Ingen press, ingen stress, ingen prestationsångest, bara kul och tio minuter egen tid när little one sover eller leker. Kan rekommenderas. 

Så. Jag ville mest säga hej. Jag har cirkus 35 000 ord i mitt dokument. Jag har ingen aning om när det tar stopp nästa gång, men historien lever, kors i taket. Jag ville också säga att det uppenbarligen går att skriva trots liten bäbis, omöjligt att veta innan ju. Det är vår också, livet kan omöjligt bli bättre, eller vad säger ni?

  

Skrivtid..! 

Annonser

Julkalender!

Medans ni (kanske) firade lucia, åt en pepperkaka, handlade julklappar eller ägnade er åt andra givande saker i helgen, jobbade jag rumpan av mig OCH fick den finfina äran att vara lucka 12 i Riktigares julkalender. Varje dag kikar en ny författare fram, svara på lite frågor och ställer upp på nakenbild (skoja).

Kolla in!

http://riktigare.com/2014/12/12/lucka-12-annamaria-jansson/

Gästspel.

I söndags var jag tillbaka på Debutantbloggen som gästbloggare och jag tycker verkligen att om du går i författartankar eller har en färdig text du inte vet vad du ska göra med så kolla in Debutantbloggen, där finns mycket bra grejer.

Vill du läsa om varför jag kastade bort ett helt färdigt manus kan du läsa mitt inlägg här: https://debutantbloggen.wordpress.com/2014/11/30/gastbloggare-annamaria-jansson/

Att ösa kärlek.

Tror det börjar bli läge att kalla det här för en varannan-månad-blogg. Låter ej som själva idén med en blogg, nej, men kanske bättre än inget? I vilket fall återkommer jag ju då och då med sporadiska uppdateringar (varje gång tänker jag att NU ska jag börja skriva varje vecka) och jag tänker att det kan väl få vara så, jag skriver när jag skriver helt enkelt.

Jag är mitt i vintersäsongen, det innebär kommentering och resor och snö och det är härligt och vet ni vad, manuset lever fortfarande. Det har varit med så länge nu och jag har fortfarande inte tryckt delete. Det finns kvar. Det växer. Och härom dagen drabbades jag av en så genuin kärlek till en av mina karaktärer att jag bara ville krypa in i texten och krama henne.

Av detta vill jag egentligen inte dra några slutsatser alls, jag har blivit allt för vidskeplig för det, men det är så himla fint att ha en liten berättelse att ösa kärlek över igen. Helt i mitt eget tempo. Och nu tänkte jag skriva helt utan krav, men det vore verkligen inte sant, kravlös i mitt skrivande kommer jag nog aldrig att bli, men jag har i alla fall släppt mina orimliga tids-och-tecken-och-ord-krav som bara var jävligt dåliga (fast det fattade jag inte då). Allt gott för tillfället alltså, hoppas det stämmer in på er också!

IMG_2020.JPG

Mer pengar till författaren!

Jag har varit inne på det förut, men det är ju tyvärr inte så att en går omkring och känner sig som en författare så där daglidags. Inte alls faktiskt. Att lilla boken finns påminns jag om nån gång ibland, då blir jag glad, om jag är på ett sämre humör kan jag bli moloken eftersom jag då tänker att jaha, där står den ensam, utan en syster-bok eftersom den där himla skribenten visst aldrig kommer få ur sig nåt i rimlig klass igen, men det är en annan sak. Grejen är att väldigt ofta tänker jag inte på att den finns och det var just i en sådan stund som det damp ner ett fullständigt oväntat brev från Sveriges författarfond där det meddelades att jag har pengar att hämta baserat på biblioteksutlåningen av Välkommen ut på andra sidan.

IMG_0007-0.JPG

Vilken grej va! Jag blev så glad och pepp, inte så mycket på grund av pengarna utan av tanken på att en hel massa människor, 5000 personer faktiskt, tagit sig till bibblan och lånat hem just min bok. Och ni vet hur det blir, om vi säger att jag har sålt 7000 ex (har ingen aning om det stämmer, men vi tänker oss det) och 5000 har lånats ut, då innebär det att 12 000 personer har läst min bok. Och om vi sen tänker oss att kanske 3000 av dom lånade ut den till en kompis, då har plötsligt 15 000 läst den och det är ju ändå en ganska fet siffra. Eller hur!?!

Så, med den tanken i huvudet ska jag nu fortsätta knåpa på mitt nya manus samtidigt som jag fantiserar om vad jag ska göra med den enorma summan pengar, just nu tänker jag hus i LA, då förstår ni vilken storlek på check vi talar om (skoja).

Den sommaren den sommaren.

Jaha, så gick en sommar och plötsligt är det nästan höst och tja, det är väl inte så kul att tänka på, men inte heller särskilt mycket att göra åt.

Jag hade en fin sommar. Jag jobbade mycket, badade mycket, semestrade en del och skrev inte ett ord.

Det fick bli så. Huvudet var tomt. Inga ord fanns att uppbringa. Jag var för trött. För ointresserad. För trött på min egen historia.

Men nu, som sagt, nya tider och någon form av nya tag. Sedan sist har jag kastat en berättelse, påbörjat en ny, blivit missnöjd, kommit på en tredje och insett att DET HÄR ÄR VAD JAG SKA SKRIVA bara för att efter några veckor känna att näe, det här är en krystad bajskorv. Så. Nu är jag tillbaka på ruta ett. Med den första berättelsen. Jag skriver den från början. Långsamt går det, men det gör inte så mycket. Jag är glad så länge jag inte känner att den måste dö.

Och jag drog mig till minnes att det var precis så här med Välkommen ut på andra sidan, jag började, skrev om, skrev om igen, återgick. Och precis som då så är det samma karaktärer som byter historia. Jag gillar mina karaktärer, det är deras omgivningar som vållar mer huvudbry. Men det kommer.

Och i sommar har jag glatts åt att hitta min bok var jag än varit. Det blir lite knäppt, men varje gång jag kommer till en ny stad kollar jag bokhandeln, och jo då, Välkommen… har nu en livslängd i fysisk butik i över ett och ett halvt år. Det känns möcket bra.

image

Sommarläsning.

Voj voj voj vad länge sen nu. Självklart heter anledningen jobb. Jag jobbar massor. Ungefär 100 procent mer än jag skriver. Därav tystnaden. Och därav finns det inte så mycket skrivprocessande att berätta om.

Men.

Jag kom att tänka på en grej häromdagen. Nu är det ju strax sommar. Och semester. Och den här ledigheten finns ju Välkommen ut på andra sidan i pocket! Det tyckte jag nästan var det värsta med att komma ut i januari – att pocketen släpptes precis efter allas bok-inköp till sommaren. För vem köper en inbunden bok till solstolen? Ingen. Det är svaret (eller nästan ingen). För att jag ska släpa med mig en inbunden bok på flyget, till stranden eller ut i nån himla båt krävs antingen tvång eller att jag väntat på just denna bok i tusen år och med just min bok var det nog ganska få som kvalade in i någon av kategorierna (även om ni fanns, det gjorde ni…).

bild (7)

Hur som helst – nu finns den i pocket – för nästan inga pengar alls går den att klicka hem hos alla nätbokhandlare, för även om den ju får sägas vara gammal nu, min lilla kära bok, så är den lika bra i år som förra året – böcker åldras med värdighet som ni vet.

Så fixa strandläsningen. Nu.

Och jag lovar att återkomma så snart jag slutat sända X-games nätterna igenom.