Påt igen.

20121209-083458.jpg

20121209-083617.jpg

20121209-083643.jpg

Sol i dag och vi är i full gång. Vi packar väskor och äter frukost och borstar tänder och om tre timmar är det tävling. Vet ni hur mycket man misshandlar språket som kommentator? Ibland är man som en virtuos, en språklig trollkarl med magiskt tilltal, men där emellan, när det går fort, oh my, det är en sorglig historia. Det är regelvidriga böjningar och oavslutade meningar och ord som inte existerar toppat med verbformer som aldrig funnits och aldrig kommer finnas.
Jag tänker att det är berikande.
Visst?

Annonser

Säger du det?

Bild

20121207-224920.jpg

20121207-224948.jpg

20121207-225008.jpg

Olika sammanhang kräver olika ord. I dag kom ordet ymnigt upp. Kunde ymnigt användas tillsammans med lätt? typ som det var ett lätt, ymnigt snöfall. Nej hävdade jag, ja hävdade någon annan och till sist konstaterades att nån teori förkunnat att födda efter 1971 tyckte ja, före -71 nej.
Nu är ju jag född efter -71 och borde ansett att ymnigt och lätt gärna får gifta dig, men nej, va fan, det går inte.

Sjukt vackert här annars. Och sjukt kul jobb.

Pang pang boom.

Det är snöstorm ute, eller var i alla fall, kanske har det slutat nu, jag hoppas det för jag ska med ett tidigt flyg i morgon och snälla var inte inställt för det skulle vara så himla jobbigt. Orkar inte sitta fast på nån himla flygplats, okej.

Jag har inte skrivit i dag. Heller. Istället har jag suttit här vid mitt skrivbord och tittat ut över snöröran samtidigt som jag jämfört skyttetider och missade skott och är höghöjdsträning verkligen bra och vilken tid börjar jaktstarten? Jag har hämtat väska och vinterskor och packat mössa och termobrallor och jag har fått ont i ryggen och skrivit ut papper och varför är pärmar så sjukt otympliga?

bild(5)

Om ni undrar så är det skidskytte som gäller i helgen. Fredag, lördag, söndag med alptoppar, tysk korv och smällande gevär. Eller om man så vill, tre dagars oavbrutet arbete. När jag kommenterar är jag som i en bubbla, bla bla bla och timmarna bara försvinner och plötsligt tittar man upp och ut och så är allt över. Jag hoppas det går bra. Jag hoppas det är sol. Om inte så skit samma, för man kan kanske inte tro det, men skidskytte är så sjukt kul och att kommentera är också sjukt kul och att vara på plats när det händer, känna vinst och förlust sida vid sida, det är det bästa av allt och då spelar det faktiskt inte så stor roll om det är sol eller inte. Fast det är klart, med tanke på att min hudton börjar närma sig det gröna gör det ju inte ont att föreställa sig en kaffe före tävling med en gassande sol mot näsan.

För övrigt längtar jag efter att skriva. Jag tackar ja till intervjuer och har väldigt svårt att ta in och komma ihåg att den där boken kommer snart. Jag funderar lite över hur den mår, var är den? Finns den i fysisk form än? Staplad på nåt lager? Vem har läst? Någon alls?

 

Ja. Eller nej. Eller ja?

I dag är jag på SVT och gör mest av allt hockey. Eftersom jag jobbar från 9-22.30 blir det absolut inget skrivet, men det händer bokrelaterade saker ändå. Till exempel försöker jag planera en releasefest. Först tänkte jag inte ha nån, sen ångrade jag mig, sen blev jag storslagen, sen kylslagen. Jag bestämde mig för att strunta i fest trots allt, att ordna fest gör mig nervös, får mig att känna mig blottad, men sen tänkte jag att va fan, jag bjuder alla jag känner, vad kan gå snett? Så nu letar jag lokal, snart får jag klartecken, då återkommer jag med ett helt festinlägg. Jag hörde att Sigge Eklund tycker det är självgott att ha fest, det tycker kanske jag med, innerst inne, men nu verkar den bli av i alla fall.

Ja ja, snart möter Luleå HV71 och förut fick jag frågan att blogga på en boksajt. Jag har lite sånt där på gång, lite inplanerade intervjuer, lite bokhandelsbesök och sånt, men jag tänker att jag meddelar när de sker. Det vill säga ungefär samtidigt som boken släpps. Vilket snart bara är en månad bort. Puh.

Men när ska jag skriva då?

En jobbig sak med att göra saker för första gången är ju att man inte har en aning om vilka problem man ska stöta på och hur man ska hantera dem när de dyker upp. Jag har alltid skrivit på ledig tid, eftersom jag är frilans i mediabranschen har detta alltid funkat utmärkt. Med jämna mellanrum har det dykt upp en lediga månad när jag har kunnat skriva och har det inte dykt upp en så har jag helt enkelt bestämt mig för att nu är det dags att skriva och sagt nej till jobb. Enkelt.

Men not any more. Nu krävs nämligen plötsligt att jag gör allt på samma gång. Jag måste jobba och förbereda kommentering, vilket kan tyckas enkelt men tar en sjujäkla tid och kraft, jag inväntar dessutom boksläpp och gör en del intervjuer samtidigt som jag skriver/borde skriva på bok nummer två. Jag vet inte, men det känns himla svårt att få ihop allt. Nåt måste bort, men vad? Och när? Vilken härva. Vilken röra. Jag tror dessutom att jag blivit förkyld på kuppen. Och så är det ju detta att jag inte verkar kunna bara skriva en liten timme här och där, nej då, jag måste tydligen ha oceaner av tid, tystnad, lugn i sinnet, frid i själen, tomma minuter av andningspauser.

Det kommer ju inte gå ihop, det hör ni ju.

Helgen då? Jorå, jag drack grön juice för att inte bli sjuk, drack även vitt vin, oklart vilket som gjorde mest nytta. Jag var glad och pigg och trött och splittrad (huvudet fullt av för många uppgifter, se klagomuren ovan). Jag tänkte på sport sport sport och skidskytte och det var det. Hoppas ni hade det fint. Och när skriver ni? På toa? På bussen? Behöver ni också oceaner av tid? Måste jag gå i ide?

20121126-115923.jpg

Hur många sidor har du skrivit i dag?

Tio kanske? Eller fem? Har du slitit ditt hår och fått ihop två (fast egentligen var det kanske bara en och en halv, men om man är snäll kan man kalla det två)? Eller har du som jag inte skrivit en enda ynka liten rad på två hela dagar?

Om så är fallet hoppas jag att det inte beror på skrivkramp utan på andra stimulerande, upplyftande, glädjespridande saker som stärker dig till kropp och själ. I mitt fall handlar det om jobb. Annat jobb än författeri. Det är ju nämligen så att jag varit ledig i två månader för att skriva och resa, värsta drömmen jag vet och nu är det dags för verklighet igen. Således är jag på jobbet.

Och som tur är, jag säger som TUR jäkla är, så gillar jag mitt jobb. Att jobba med sport på tv är dödens kul, emellanåt älskar jag det så mycket att jag får pirr i magen. Fick jag välja alldeles själv skulle jag dock jobba 50 skriva 50. Fatta det lyxlivet!

20121121-155745.jpg

Mitt jobb är inte bara roligt, vi har dessutom en löparbana på redaktionen. Fatta fett det är.