Nu är det nästan tre veckor sedan jag skrev ett enda ord. Ungefär två veckor sedan jag gjorde någonting som hade med Bok Nummer Två att göra, åtminstone något som kräver mer tankekraft än attt skicka nåt mejl här och där.
Det har varit omåttligt skönt.
Nödvändigt skulle jag nog vilja påstå.
Jag har ingen aning om hur andra funkar, men för mig känns det som ett måste att få vila från texten ett tag. Bara släppa den där massan av ord, meningar och stycken och låta hjärnan roa sig fritt med helt andra saker. Under den första veckan utan Bok Nummer Två tänkte jag knappt på den alls, den sjönk till botten likt en sten och det dröjde en stund innan den började flyta uppåt igen.
Nu tänker jag en del på den, funderar, förbereder mig på olika åsikter jag kan komma att få, funderar lite till, planerar tiden framöver, när ska jag skriva, hur ska jag lägga upp, håller tummarna för att stommen ska funka.
Men framför allt; jag längtar efter att skriva igen. De senaste dagarna har suget kommit tillbaka så sakteliga, datorn och dokumenten, de helt tomma dokumenten viskar mitt namn.
Men vad ska jag skriva?
Jag kan inte jobba mer på Bok Nummer TVå just nu, det känns helt kontraproduktivt när jag ju gett iväg manuset just för att få nya ögon på det. Och jag vill inte riktigt börja på något nytt. Jag har några meningar som skulle kunna vara starten på något, men det är som att de inte får plats just nu. Jag vet ju att jag snart måste sätta tänderna i Bok Nummer Två igen, och då lär det bli på riktigt, så innan dess vill jag inte påbörja något nytt. Inte fastna i något annat. Men skriva, det vill jag, så vad göra?
Kanske det här? Efter att ha läst Marias inlägg på Debutantbloggen i dag tror jag kanske att jag måste. Jag som inte alls fattat grejen när andra berättat om det, verkligen inte. Men jag vet inte, Marias text väckte någonting, jag tror att jag måste. Måste jag? Borde jag? Någon som provat?
Asså jag tror jag kommer göra det.
