Jag ger er: 2013.

Vad kan väl vara mer på plats än en sammanfattning av året som varit? Jag tog en gammal kär lista, strök några frågor och fokuserade svaren till att gälla skrivande och jobb. Enjoy!

bild (42)

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?
Jag (Norstedts) gav ut en bok, med andra ord, jag fick mina ord publicerade i bokform. Jag blev, om en så vill och känner sig bekväm med epitetet författare. Jag skrev även ett utkast till min andra bok, och slängde bort det. Jag gjorde en del nya grejer på jobbet, exempelvis kommenterade fotboll (och blev historisk som första kvinna, absurt…).

Genomdrev du någon stor förändring?
Jag började skriva på ett mer fokuserat sätt, på bestämda tider och med bestämda mål för varje dag.

Vilket datum från 2013 kommer du alltid att minnas?
Inget förmodligen, eftersom jag är så dålig på datum, men vissa dagar sitter etsade, som när Välkommen ut på andra sidan kom ut i handeln och jag såg den för första gången, när jag höll pocketen i handen, när jag blev moster och releasefesten för boken.

bild (7)

Gjorde någonting dig riktigt glad?
När jag bestämde mig för att kasta manuset till min andra bok och det först kändes för jävligt och sen bra, då blev jag glad för att jag vågade. Över huvud taget är jag glad att jag varit modig. Jag har sagt ja mer än nej och det gjorde mig glad. Jag blev glad över fina recensioner, att boken fick så mycket uppmärksamhet. Och jag blev riktigt, riktigt sjukt glad för kommentarer från okända människor om att de har tyckt om Välkommen ut på andra sidan.

bild (5)

Saknar du något från 2013 som du vill ha 2014?
Vid den här tiden 2014 vill jag vara igång med redigeringen av min andra bok, så är det bara. Rent materialistiskt saknade jag en bra dator, kanske ordnar jag det 2014. Till och från under 2013 har jag saknat självförtroende (i skrivandet), det vill jag gärna ha mer av.

Vad önskar du att du gjort mer?
Tänk och känt. Litat på mig själv. Landat.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Städat, fan vad jag lägger tid på det, jag är osunt besatt av att ha det rent omkring mig.

Favoritprogram på TV?
Nyheterna och sporten. Dessutom har jag tyckt om Dexter, Homeland och Borgen. Och kollat mer än någonsin på Premier League.

Bästa boken du läste i år?
Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson var enorm. På alla sätt. Jag har även tyckt mycket om Att föda ett barn och Sörja för de sina av Kristina Sandberg.

Största musikaliska upptäckten?
Ingen. Upptäcker aldrig musik. Men 2013 var året då jag mer än någonsin lyssnade på gammal hardcore från min ungdoms dagar.

Vad var din största framgång på jobbet 2013?
Alla nya sporter jag kommenterar är alltid en framgång för att det liksom alltid krävs mest första gången, både sett till mod och förkunskaper. Att jag hamnade topp-30 på Shortcuts uppstickarlista ser jag som en framgång på jobbet.

bild 3

Största misstaget?
Att jag skrev en hel bok och kastade den. Jag ångrar det inte, men jag kan ändå inte se det som ett lyckat drag. Jag skulle ha tagit det lugnare och lyssnat mer inåt, förhoppningsvis lärde jag mig något på vägen. Kanske har det varit ett misstag att inte marknadsföra mig själv som författare mer, men jag vet inte, det får nog vara som det är med den saken.

Vad spenderade du mest pengar på?
Ingen aning, träningskläder kanske? Nej jag vet inte, jo förresten resor. Det känns bra.

Finns det något som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Med risk för att gapa efter mycket, men en total försäljningssuccé för Välkommen… hade ju inte suttit fel. Och då menar jag TOTAL. Det hade även kunnat toppats av en utgivning utomlands.

De bästa nya människorna du träffat?
Jag vägrar rangordna, men Jenny och Helena som jag delar förlag med och tjejerna jag skrivit Debutantbloggen med är riktigt guldklimpar.

Mest stolt över?
Att jag orkar. Både jobba och träna och skriva och ha ett socialt liv. Att jag har tagit mig själv på allvar, lagt tid på mig själv och vad jag vill, att jag stått på mig och att jag fan inte ger mig.

Högsta önskan just nu?
Ett 2014 med många mästerskap och kommenteringar, fler programledaruppdrag, en jävla massa bra skrivtid som utmynnar i ett fantastiskt manus samt en utlandslansering. Men mest av allt önskar jag att alla mina nära får vara friska, att all svält upphör, att människor ska vara snälla, att jag kan skänka ännu mer pengar under nästa år, hjälpa människor som behöver det på ett mer handfast sätt och att jag får behålla alla dem jag älskar nära.

Och om du orkat ända hit ner: TACK till dig som läser. Tack så hemskt mycket – jag önskar dig en riktigt god fortsättning! GOTT NYTT ÅR!

Annonser

Vill du bli en bättre författare: läs.

Jag är av åsikten att det är bra att läsa för att kunna skriva. Jag har ju alltid läst massor och jag tror att det liksom inofficiellt fungerat som min skrivarskola, tar en del av något tillräckligt mycket bör en kunna bli bra på det liksom (funkar ej med sport, du blir tyvärr ej en god handbollsspelare genom att titta på handboll, men å andra sidan lär du ju vara bättre än en som aldrig sett handboll alls…). Jaja, det där var kanske ett dåligt exempel, men ni fattar vad jag menar, det är helt enkelt bra att läsa, både för fantasin och för språket, för att inte tala om vilka underverk det kan göra för din smartness och så vidare.

Jag läser mycket av det mesta, men för det mesta sådant jag verkligen sett fram emot, hört talas om eller har en förförståelse inför. Detta gör att mitt läsande ser relativt likartat ut under vår, höst och vinter, det gör också att jag på sommaren försöker rucka på mina invanda mönster en del och läsa annat. Sånt som jag i vanliga fall inte upplever mig ha tid med.

Just nu läser jag Maria Langs gamla klassiker Mördaren ljuger inte ensam, en pusseldeckare i hemtrevlig bergslagsmiljö, smyckad med sportstugor, rutiga kavajer, erotiska nymfer och en särdeles kavat hjältinna som självklart lyssnar till namnet Puck. Boken är Maria Langs första, den kom ut 1949 och jag tycker verkligen ni ska ta er en titt på den, inte för att deckargåtan i sig är mer briljant än någon annan, men för att det ger så mycket att läsa ett annat språk. Att läsa nya ord, gamla slanguttryck, att se meningsuppbyggnader som till viss mån försvunnit – det berikar sjukt mycket ska ni veta och öppnar upp en massa stilistiska dörrar som hålls stängda lite för bestämt för åtminstone mig.

bild (44)

Så. Dagens boktips. Läs Maria Lang eller annan svensk litteratur från en si så där 50 år sedan. Det är bra för dig.

Sol på redan solig dag.

Ibland ploppar det upp små guldkorn man inte förväntat sig. Till exempel upptäckte jag den här lilla fina blänkaren för en liten stund sedan, bloggen Den var bra tyckte helt enkelt att Välkommen ut på andra sidan var just bra och det gjorde mig väldigt glad. Ni ska veta vad det värmer, alla ni som tar er tid att berätta att ni tyckte om boken, att ni väntar på en uppföljare, att ni läste med nöje – det gör mig så oerhört tacksam och stolt, bara så ni vet!

I dag är jag på jobbet och skriver inte så mycket alls, men det är ju onsdag, och onsdag betyder inlägg på Debutantbloggen, i dag om vikten av att läsa skräp och skit och sådant som kultureliten anser dåligt.

 

Att existera. Länge.

I dag hämtade jag ut ett bokpaket. Det är dom bästa av dagar, när böcker kommer farandes som en otippad present, rätt i famnen på en bara.

Boken innhöll Jenny Åkervalls (som jag ju var på releasen för) ”Jag tjänar inte”, Henrik Arnstads (som jag höll bibliotekspresentation tillsammans med) ”Älskade fascism” och så Haruki Murakamis novellsamling ”Elefanten som gick upp i rök”. Jag gillar Murakami, IQ84 var, hela trilogin, något av det bästa jag läst. Jag gillar inte allt, men jag gillar mycket.

bild (20)

”Elefanten som gick upp i rök” kom ut 1993. Då var Murakami 43 år gammal. Han hade sålt sin jazzklubb för att satsa på skrivandet och allt det där och han var kanske känd hemma i Japan. Men han var inte känd här i Sverige. Det blev han först många år senare, men ändå, ändå dimper hans novellsamling från 1993 upp i min brevlåda i dag (bildligt talat, jag har ingen postlåda, jag hämtade ut paketet på postservice) och det säger något om bokens fantastiska livslängd. En bok kan bli daterad, absolut, men det är sällan det förtar läsupplevelsen. Det blir ett annat språk bara, en annan ram, men sätter jag mig in i det sammanhanget, eller i alla fall har det i bakhuvudet, är det väldigt sällan det stör läsupplevelsen.

Snarare tvärt om, tycker jag. En bok och ett författarskap kan sättas i en kontext, det där omtalade pusslet, när man bygger bakifrån, när man tar något gammalt och håller upp det i ljuset av tid och av nu och av ett genombrott, det skapas hela tiden och även om det låter pretentiöst så känns det ju sjukt gott att litteratur lever länge.

Visst, Välkommen ut på andra sidan blir kanske bortglömd, någon gång i någon framtid kanske nån avlägsen släkting till mig, en brylling till mina ännu ofödda barn eller liknande, står på ett antikvariat och drar fram ett gammalt dammigt exemplar, lägger ihop två och två och fattar att det här är ju minsann min gamla släkting och hur mycket ska du ha för den? Och ägaren tittar lite trött på den bleknande framsidan och säger att ge mig en tjuga och bryllingen tänker att det är ju inte nåt och halar upp en sedel (om sådana fortfarande finns) och betalar och får min lilla bok med sig i en påse.

Förmodligen orkar släktingen aldrig läsa den. Den känns säkert för daterad, lattebruna väggar liksom, så sjukt 2010, för att inte tala om språket, så genuint trist och segt. Men tänk om, tänk om bryllingen tänker helt annorlunda, tänk om det liksom darrar till inombords när hen läser om Pet Sounds och Avenyn och Svenska Dagbladet, tänk om bryllingen ringer sin farmor och frågar var det så och har den här Jansson skrivit något mer och tänk att ingenting har förändrats på så många år.

Tänk om. Och bara tänk, Välkommen ut på andra sidan kommer finnas kvar, orden kommer finnas, de existerar, de kan spridas på min grav. För mig, journalisten som är van vid att gårdagens nyheter är gamla nyheter, är tanken på livslängd magisk. Rakt igenom.

Fredagstips!

Fredag och jag är på jobbet, så klart, där är jag nästan alltid nu för tiden (heltid asså, det är för mycket tid som ryms i den termen). Med andra ord skriver jag inte så mycket i dag, men jag tänkte komma med ett litet fredagstips så här i alla enkelhet innan finalen i Nordisk Kombination drar igång.

Jag vet inte hur det är med er, men jag har under hela mitt liv läst mycket mer än jag skrivit, och då menar jag verkligen mycket mer. Från det att jag lärde mig läsa har jag läst allt, Bamse, Grottbjörnens folk, KP, texten på mjölkpaketen, alla nobelpristagare i litteratur från det att jag var 13, Catcher in the rye, Astrid Lindgren, August Strindberg och Marian Keys. Högt och låg, vitt och brett, afrikanskt och drama och självbiografier och poesi – ni fattar.

Jag är av tron att den som läser mycket skriver bättre, det kanske inte är så, men jag tror det. Det känns så. Därför fortsätter jag att läsa massor, jag läser i sängen, på gymet, på semestern, på resor, när jag äter (ej så uppskattat av den jag äter med) och när jag borde göra annat. Och sen ungefär tre år tillbaks läser jag även i grupp, det vill säga i en bokklubb. Sju stycken är vi, vi ses ungefär en gång i månaden, turas om att vara hemma hos varandra, värden för kvällen har valt boken som ska diskuteras och så dricker vi vin, äter middag och avrundar med efterrätt och betygsättning av just lästa bok. Det är underbart. Helt igenom underbart. Typ det bästa som hänt mig och mitt läsande. Inte bara för att det tar själva läsandet till en ny nivå utan också för att jag fick fem nya vänner (jag kände bara en person i gruppen när vi startade) och vi har så sjukt, sjukt trevligt. Om ni kan – starta en bokklubb och enjoy.

Bild

Här ser ni gårdagens efterrätt, en citronmarängpaj som var så god att vi på riktigt kom av oss i diskussionen av Sara Gordans Martin Andersson ett skuggspel. Jag tänkte inte komma med nån recension av den, detta är ej en sådan blogg, läs den istället, alla författare behöver bli köpta och lästa (eller i alla fall deras böcker).

Så. Ha en bra helg nu. Själv räknar jag med att skriva sammanlagt sex timmar. Först på tåget på väg till Göteborg och sen, mycket riktigt, på vägen tillbaka.

Fredagar alltså, det är bra dagar det.

Hur börjar man bäst en fredag? Jo, så här, med 5 av 5 i betyg! Gladare är svårt att bli.

http://jenniesboklista.com/?p=13434

Och vilken vecka det har varit hörrni. Böljande som värsta vetefältet i storm. Upp och ner och upp igen. Mest upp faktiskt. Särskilt i dag. Och i går, men det är lite hemligare. Men ändå. Jag började ju i tisdags med att prata för biblioteksanställda på ABF-huset här i Stockholm. Tio minuters dragning om Välkommen ut… och jag var så himla glad att vara där. Biblioteken ligger mig varmt om hjärtat, särskilt som läsande håller på att bli allt mer av en klass- och utbildningsfråga. Alla läser inte. Alla tror inte att de kan läsa. Alla kan inte läsa. Alla får inte möjligheten och framför allt har långt ifrån alla råd. Att köpa en inbunden bok är dyrt, min kostar mellan 175 och 285 kronor beroende på var den inhandlas. Nästan 300 spänn för en bok, TUR att biblioteken finns.

Och vet ni i onsdags, då var jag inbjuden att prata om Välkommen ut… på fina Bokia i Västervik. 60 personer var på plats för att lyssna på mig och Gerda Antti och det var så fint och trevligt och härligt alltihop.

Här satt jag. Helt ensam. Och pratade, pratade, pratade. Och den snälla publiken lyssnade och lyssnade och, hör och häpna, kom med frågor och köpte boken. Vilken grej va!

bild(38)

Och kolla här, fina Gerda som trotsade förkylningens onda krafter och läste högt ur sin senaste bok Adamsons.

bild(39)

Det var det. Idel trevliga saker och låt oss maxa fredagsmyset, ska vi inte? Jo, det gör vi, med ännu en bokhandelsbild. Från Akademibokhandeln i Skrapan.

bild(42)

Förresten, chefigaste känslan? Att signera en bok till en vilt främmande människa som har valt att köpa just den. Så sjukt gött.