Sportboken!

Kosovare Asllani har lånat ut sig själv till en barnbok om fotboll och tjejer eftersom hon tycker det finns för lite böcker om brudar och sport. Hon har rätt så klart, det finns mängde av böcker om grabbar som spelar fotboll och hockey, men självklart färre (alltså pga att sportvärlden precis som stora delar av resten av världen är omodern, bakåtsträvande och patriarkal) om tjejer som gör det samma. Trist trist trist och tur att det finns smarta skribenter som ser till att det sakta ändras på.

Vad det dock finns ännu mindre av är skönlitterära böcker som utspelar sig inom idrottens värld och jag fattar inte det!!! Varför skriver ingen en relationsroman som utspelar sig på travbanan? En chicklit där huvudpersonerna mosar i roller derby? En deckare i friidrottsvärlden, jag kan se det framför mig; Mordet under höjdshoppsställningen – en thriller med tonade muskler

Varför skriver inte jag den här boken? Jag älskar ju sport, jag älskar alla skeva sportvärldar som bara de mest initierade får tillgång till. Ni fattar inte vad som kan utspela sig i ett omklädningsrum; dramatiken, lagdynamiken, lukterna, svetten, å – det finns hur mycket som helst. Detta måste göras. Ska du? Ska jag? Nån? Fatta härligt att ackreditera sig till feta matcher och kalla det research. Jag säger det igen, detta måste göras.

Annonser

Hej hallå!

Ibland kommer livet emellan texten och skribenten, så skedde i höstas. Jag blev nämligen vansinnigt tjock (pga på smällen), ganska trött och dessutom belamrad med roligt jobb. Detta ledde till noll skrivande. 

Efter det kom bäbisen ut och jag blev ockuperad av nya vanor, läs kaos, och nya saker att ta hänsyn till, läs mycket litet barn.

Men nu, nu är lillo snart tre månader och jag kreativt understimulerad eftersom jag inte jobbar. Så jag skriver igen. Inte mycket, och det går minsann inte snabbt, men jag skriver lite varje dag och det är superduperroligt varje gång! Ingen press, ingen stress, ingen prestationsångest, bara kul och tio minuter egen tid när little one sover eller leker. Kan rekommenderas. 

Så. Jag ville mest säga hej. Jag har cirkus 35 000 ord i mitt dokument. Jag har ingen aning om när det tar stopp nästa gång, men historien lever, kors i taket. Jag ville också säga att det uppenbarligen går att skriva trots liten bäbis, omöjligt att veta innan ju. Det är vår också, livet kan omöjligt bli bättre, eller vad säger ni?

  

Skrivtid..!