Att ösa kärlek.

Tror det börjar bli läge att kalla det här för en varannan-månad-blogg. Låter ej som själva idén med en blogg, nej, men kanske bättre än inget? I vilket fall återkommer jag ju då och då med sporadiska uppdateringar (varje gång tänker jag att NU ska jag börja skriva varje vecka) och jag tänker att det kan väl få vara så, jag skriver när jag skriver helt enkelt.

Jag är mitt i vintersäsongen, det innebär kommentering och resor och snö och det är härligt och vet ni vad, manuset lever fortfarande. Det har varit med så länge nu och jag har fortfarande inte tryckt delete. Det finns kvar. Det växer. Och härom dagen drabbades jag av en så genuin kärlek till en av mina karaktärer att jag bara ville krypa in i texten och krama henne.

Av detta vill jag egentligen inte dra några slutsatser alls, jag har blivit allt för vidskeplig för det, men det är så himla fint att ha en liten berättelse att ösa kärlek över igen. Helt i mitt eget tempo. Och nu tänkte jag skriva helt utan krav, men det vore verkligen inte sant, kravlös i mitt skrivande kommer jag nog aldrig att bli, men jag har i alla fall släppt mina orimliga tids-och-tecken-och-ord-krav som bara var jävligt dåliga (fast det fattade jag inte då). Allt gott för tillfället alltså, hoppas det stämmer in på er också!

IMG_2020.JPG

Annonser