Förenkla förbättra.

Å våren, du får mig att vilja dansasjungahoppa av glädje. Så. Sjukt. Skönt. Med. Sol. Med ljus. Med frukost på balkongen. Med cykelturer utan vantar. Jag går av på mitten, så underbart är det.

bild 2 (8)

En annan grej som är underbart är teknik som underlättar skrivande. När jag fyllde år fick jag ett tangentbord till min Ipad och jag, som har en dator som är lika stor som en tjock-tv, har fått ett nytt författarliv. När jag åkte tåg i helgen plockade jag fram min lilla, minimala padda, knäppte på tangentbordet och skrev. Jag fick ej ryggskott av tjockdatorn. Jag fick ej tjockdatorn i knät eftersom den är för stor för att få plats på de små tågborden. Det finns bara fördelar! Bara fördelar! Blir glad bara jag tänker på det. Ett tangentbord hörrni, önska er. Eller köp. Eller bara fundera på om det finns enkla grejer ni kan göra för att underlätta skrivandet. Inte så att det prompt måste vara konsumtion, jag är egentligen en långsam bakåtsträvare när det gäller sådana grejer och tänkte på tangentbordet i typ ett år, men nu när jag har det, sån WIN!

Det får bli dagens tips.
Det och att äta frukost på balkongen om du har någon.

bild 3 (6)

Annonser

Att parera sviktande självförtroende.

Ibland kommer en ju över små tänkvärdheter (typ varje dag, men en kan ju inte redovisa allt), i dag läste jag Anna Hallbergs recension av Amanda Svenssons Allt det där jag sa till dig var sant och då var det en mening som ploppade ut och plötsligt stod i feta bokstäver över hela sidan.

/…/ sviktande självförtroende kan pareras med arbete! Det går att skriva tätare, hårdare, djupare, lättare även om man är vinglig och lite rädd. /…/

Så jävla spot on. Precis så har jag känt ett tag, jag har bara inte satt lika smarta ord på det, men det är just det där jag försöker jobba med. Jag försöker tajta, rensa, ta bort, skriva striktare, skriva rakare, hårdare och ändå behålla någon form av enkelhet i språket. Så jävla svårt är det ju, MEN, jag tror att det är enda sättet, i alla fall för mig just nu. Jag dödar mitt kackiga självförtroende, stänger in det i tajta meningar, gömmer det bakom stängda dörrar genom minimalistiska, hårt hållna meningar. Och jag skriver om, och om, och om igen.

Och det går långsamt.
Men i dag nådde jag 70 sidor.
Så den växer ju ändå – min lilla bångstyriga text.

bild 1 (7)

Och ser ni ljuset på tulpanerna? Så sjukt mycket enklare att skriva i solljus än i mörker.

Tips mot skrivkramp och oinspirerat huvud.

Det regnar ute. Jag har promenerat och frysit ihjäl och blivit blöt om hela kroppen. Jag har jobbat hela helgen och i dag är jag ledig och jag. måste. skriva.

Nu.

Jag sitter där jag ska. Jag har druckit kaffe och te och jag har betalat räkningen som var det enda jag fick göra innan jag skulle börja skriva. Jag har stoppat in en tvätt också. Sa jag att det regnar ute? Sa jag att jag fortfarande inte skrivit ett ord trots att klockan är halv tolv?

Jag har noll inspiration. Noll. Så lite att jag inte ens vet vad jag skulle göra i dag om jag inte skulle skriva. Jag måste komma igång. Å. Jag måste bara göra det. Ni vet ju. När inspirationen bara inte finns där. När tvång är det enda som hjälper. Jag vet ju det, det enda sättet är att bara öppna dokumentet och göra det, nu, för det kommer ingen spirituell fe och sätter sig på min axel, det kommer inte plötsligt kännas härligare och roligare och givande. Det här är en sån dag när det bara ska göras. Punkt.

Hur gör en då?
Tja, inte vet jag (som ni märker), men jag har två tips.

1. Tänk att det är ditt jobb. Hur tråkiga uppgifter du än har på jobbet så måste de göras, så är det bara (om skrivande är ditt jobb så föreställ dig hur det var när du jobbade extra för hundra år sen, å andra sidan, om skrivande är ditt jobb kanske du inte har det här problemet?).

2. Skriv i 20 minuter. Det här tipset fick jag av min skrivarkollega Maria Friedner (som skrivit Besvärjelser och Beskydd) och det är ett bra tips. 20 minuter orkar alla. 20 minuter går att hålla fokus. 20 minuter går snabbt. Du kan hinna en bit på 20 minuter. Och – det bästa av allt, när de 20 minuterna är över får du resa på dig och göra något annat, alternativt kolla något kul på nätet, och sen – skriver du 20 minuter till.

Jag kommer köra en blandning av de båda med start nu.

*LIVEUPPDATERING klockan tio i två: har våt-torkat alla golv samt hängt tvätt, men har också SKRIVIT TVÅ GÅNGER 20 MINUTER!!!!! Jag är bäst! Eller ja, inte bäst kanske, men det känns bra. Efter första 20-minutaren bryggde jag kaffe som jag drack under andra 20-minutaren. Nu, efter den där golvtvätten, dags för tredje 20-minutaren.

Beröm. Ge nu. Ta tacksam emot.

Väldigt ofta glömmer jag bort att jag har skrivit en bok. Det trodde jag aldrig innan jag blev utgiven kan jag lova, hur skulle någon enda människa kunna glömma en sån stor sak liksom? Men jo, så är det, ibland är det som om det aldrig hänt. Som om Välkommen ut på andra sidan inte fanns.

Ganska ofta är det precis tvärt om. Jag minns väldigt väl, blir stolt men också frågande, hur går det för den, läser någon, tycker någon om? Ser någon den i en affär eller på nätet och drabbas av den där direkta känslan jag själv kan få när jag ser ett omslag; den där ska jag ha?

Ofta just nu har jag dessutom dåligt självförtroende när det gäller skrivandet och då tenderar Välkommen… att få ta smällen. Den är förmodligen ganska kass, ingen läser den och de som läser den hatar den och jag kommer aldrig kunna skriva en till bok…

Det är då.
Ett sådant här underbart inlägg kan förändra hela ens dag.
Kanske hela ens vecka.

coffeeworld

coffeeworld3

Hannah som driver snygga bloggen Coffeeworld har skrivit så fint att jag blev alldeles rörd och jag tänker ta den känslan och komprimera den, låta den bo i bröstet länge och använda den som bränsle bränsle bränsle för mitt förmiddagsskrivande.

Fina ord hörrni, thats the shit.
Glöm inte det.