Tillstånden.

Tänk ändå vad märkligt det är, hur en tänker och fungerar. Jag har ju känt mig så frustrerad i all denna väntan på utlåtande om mitt manus. Inte kunnat skriva annat, inte kunnat göra research till berättelsen fastän det verkligen hade varit en bra grej och, faktiskt, inte heller kunnat slappna av helt när jag ibland varit ledig för att det skavt och gnagt att jag är inte klar, det ska skrivas om, ändringar ska göras, jag är fast i mitten och jag vill vidare.

Och så i går, ett mejl från min förläggare. Som har läst nu. Och vill ses i slutet av nästa vecka.

Och som genom ett trollslag är jag lugn. Fastän jag inte vet någonting mer än i går eller veckan före i går. Visst är det märkligt. Hon kan fortfarande hata min text, fortfarande säga att allt måste skrivas om eller säga upp vårt samarbete eller vad som helst. Men trots det, nu är jag lugn. Nu har jag fullspäckat med jobb coming up, men jag bara vet att jag kommer kunna njuta mina lediga stunder eftersom jag inte svävar i luften längre.

Kanske hänger det ihop med ensamheten författarskapet innebär. Oavsett vilket entourage du har bakom dig så är det ändå bara du, bara jag, som skriver. Där är du ensam. I varje del av historien, i varje tecken, är du själv. Om du då dessutom hamnar i det totala vaakum som uppstår när du släppt dina ord, lämnat dem ifrån dig och ovanpå det inte hör ett ord om dem, då blir det tomt. Då föds en stress. I alla fall om du är som jag.

Men nu, happy jolly, och snart möte i den magnifika huset här nedan.

bild 4 (1)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s