Är det Nanowrimo jag ska ge mig på?

Nu är det nästan tre veckor sedan jag skrev ett enda ord. Ungefär två veckor sedan jag gjorde någonting som hade med Bok Nummer Två att göra, åtminstone något som kräver mer tankekraft än attt skicka nåt mejl här och där.

Det har varit omåttligt skönt.
Nödvändigt skulle jag nog vilja påstå.

Jag har ingen aning om hur andra funkar, men för mig känns det som ett måste att få vila från texten ett tag. Bara släppa den där massan av ord, meningar och stycken och låta hjärnan roa sig fritt med helt andra saker. Under den första veckan utan Bok Nummer Två tänkte jag knappt på den alls, den sjönk till botten likt en sten och det dröjde en stund innan den började flyta uppåt igen.
Nu tänker jag en del på den, funderar, förbereder mig på olika åsikter jag kan komma att få, funderar lite till, planerar tiden framöver, när ska jag skriva, hur ska jag lägga upp, håller tummarna för att stommen ska funka.

Men framför allt; jag längtar efter att skriva igen. De senaste dagarna har suget kommit tillbaka så sakteliga, datorn och dokumenten, de helt tomma dokumenten viskar mitt namn.
Men vad ska jag skriva?
Jag kan inte jobba mer på Bok Nummer TVå just nu, det känns helt kontraproduktivt när jag ju gett iväg manuset just för att få nya ögon på det. Och jag vill inte riktigt börja på något nytt. Jag har några meningar som skulle kunna vara starten på något, men det är som att de inte får plats just nu. Jag vet ju att jag snart måste sätta tänderna i Bok Nummer Två igen, och då lär det bli på riktigt, så innan dess vill jag inte påbörja något nytt. Inte fastna i något annat. Men skriva, det vill jag, så vad göra?

Kanske det här? Efter att ha läst Marias inlägg på Debutantbloggen i dag tror jag kanske att jag måste. Jag som inte alls fattat grejen när andra berättat om det, verkligen inte. Men jag vet inte, Marias text väckte någonting, jag tror att jag måste. Måste jag? Borde jag? Någon som provat?

Asså jag tror jag kommer göra det.

14 thoughts on “Är det Nanowrimo jag ska ge mig på?

  1. Alltså, Maria har verkligen gjort ett sjukt bra jobb med att få folk att fatta grejen med NaNoWriMo. Jag har anmält mig för första gången i år, liksom jag upptäckt att flera andra gjort. NanoDebutanterna, är visst ett begrepp som cirkulerar… 🙂

    Så grattis! Jag tror att du tagit ett klokt beslut. Jag vet i alla fall att jag för en gång skull ser fram emot november.

    /Anna

    • Håller med dig, nån som jobbar med NaNo borde kontakta Maria och köpa upp den där texten illa kvickt, så bra marknadsföring är den.
      Det enda jag är rädd för med att sajna upp är att jag mitt i november ska få tillbaka mitt manus och då liksom vara tvungen att sätta igång med det, då faller ju hela grejen…

      • Trixy… Och du kan inte vänta till december med manuset? Eller är det kanske hårdarbete inför deadline som gäller? Svårt det där. Men du kan ju faktiskt starta och köra så långt du hinner. Det är väl det som är det fina med att tävla mot sig själv. Kanske hinner du få tillräckligt med flödesskrivning att du sedan känner dig redo att kasta in NaNo-handsken och köra igång med redigering. Men då har du åtminstone ett halvt NaNo-manus och förhoppningsvis en massa boost från communityn (som jag läser gott om överallt) att redigeringen går av bara farten. Plus en bra NaNo-erfarenhet till nästa år, om det passar bättre då. Ja?

        /Anna

      • Manuset kommer nog ej kunna vänta, å andra sidan kanske jag har klart för mig hur mycket det kommer krävas av redigering innan oktober är över, med andra ord, jag får avvakta och se (fy vad trist det lät). Och som du säger, att bara köra två veckor är ju okej det också, men då måste jag nog bestämma det innan annars kommer jag känna mig misslyckad, hehe.

  2. Gör det!!! Sitter själv och väger lite fram och tillbaka om jag kanske borde. Ska bara komma fram till huruvida den övriga enorma arbetsbördan gör att jag mäktar med eller om det får vänta ett år. Men Marias text satte lite extra skruv.

  3. Gör det bara! Det är ju ditt eget motto och allt! 🙂 Själv har jag bestämt mig för att köra Nanowrimo på halvfart, alltså 25000 ord på 30 dagar, mer än så kommer helt enkelt inte vara möjligt givet resten av livet. Jag ska försöka att inte känna mig misslyckad över att bara delta, inte vinna. Det kommer bli svårt, men jag vill hellre vara med än inte. Så varför inte köra 25000 ord på 15 dagar? Och sedan, om manuset skulle dröja, kan du ju bara fortsätta, som en liten novemberbonus.

    • Å, detta motto, det biter mig ständigt i svansen, haha! Men superbra idé ju, att skriva hälften, jag började till och med fundera på en fjärdedel. Då skulle det kunna bli en rivstart på nästa bok som jag sen lugnt och fint kan lägga åt sidan medan jag redigerar.

      • Det kan hända att även jag fått mitt blogg-motto vänt emot mig vid några tillfällen. 😉

        Jag tycker det låter jättebra att rivstarta. Även om du väljer att ”bara” göra en fjärdedel tror jag att det här är ett kul sätt att göra det på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s