Tacksamhet.

I går, när jag stigit upp tidigt för att hinna till tåget för att hinna hem och jobba efter Bokmässan. Då, när jag var helt slut av alla intryck och för lite sömn och för mycket fest och mängden människor jag pratat med så tog jag en snabb paus. Helt stilla stod jag. I vinden som inte var varm, men inte heller isande, utan bara ganska skön efter den något svettiga tågfärden. Och så tänkte jag på allt, tog in allt, och kände tacksamheten.

För att jag får vara med om allt det här.
Det är helt sjukt när jag tänker på det.
Bokmässa, bok, pocket, ny bok, nya människor, middagar med folk jag beundrar – det är makalöst och egentligen är jag utan ord för att det är så fantastiskt.

Det är också märkligt hur sällan jag verkligen tänker på det. Tar in det. Kommer ihåg det. Jag antar att det är så det funkar, det går inte att gå runt och liksom tänka på sitt eget liv hela tiden. Men ibland måste jag ta mig den tiden. För att komma ihåg. För att känna.

Jag lever mitt drömliv.
Min tacksamhet inför det är enorm.

bild (6)

Tänk ändå, här står jag och signerar min jäkla bok, kom igen liksom…

Manus färdigt. Mission (partly) completed.

Vet ni vad. I dag satte jag punkt. Nu är Bok nummer två omarbetad en hel gång. Nu tänker jag lyssna på vad andra har att säga om den. Sådana som min förläggare och mitt bollplank Anna.

Om några dagar kommer jag bli nervös för vad de ska tycka och tänka, men inte än. Nu ska jag bara njuta av känslan att vara klar. Att inte behöva skriva på boken varenda ledig stund.

Jag har varit snabbare än mitt satta datum-mål, det känns skönt för jag har längtat efter att vara helt ledig så länge. Att se en fri dag sträcka ut sig, timme för timme, att kunna gå på bikram och inte känna att det tar för mycket tid från skrivandet. Så nu ska jag njuta ett litet tag. Det känns fantastiskt.

bild (12)

Nytt i pockethyllan!

Kolla här! Välkommen ut på andra sidan i pockethyllan. Ovanför Barca-boken och Glenn. Gött!!! Köp den nu hörrni, är ju pocket, kostar inget, men är BRA. Fin läsning för många.

bild 1

bild 3

Helt ärligt, det var så himla fint att se den. Den passar så bra där bland de andra pocketarna och jag är så stolt. Ibland måste jag påminna mig om det, min lilla bok, som jag skrivit, alla mina bokstäver, all min fantasi, lever. Den finns där ute. JAG har skrivit något som vem som helst kan gå in i en bokhandel och köpa. Det är svindlande.

Bokmässan.

Jodå, jag ska dit, som alla andra. Känns som det sveper en viskning över stan, det tisslas och tasslas, det fladdrar till under en parkbänk, bakom en buske, under ett träd och där är en seminariebiljett som kommer fladdrande.

Bokmässan.

Den antar nästan bibliska proportioner så här veckan inför. Och för mig, som aldrig varit där, känns det smått absurt och nästan omöjligt att den ska svara upp mot alla förväntningar. Vi får se, tänker jag, vi får se hur den står sig mot OS i London (skoja).

Allafall, om ni vill träffa mig så hänger vi runt med Debutantbloggen, på nåt trevligt ställe som vi meddelar senare, på fredag klockan 15.00. Och sen signerar jag min pocket i Norstedts pockethörna på lördag klockan 14-14.30. Kom förbi då vettja, säg hej, få en kråka i en pocket som pryder vilken bokhylla och vilket nattduksbord som helst, och som förmodligen är rasande billig där på mässan.

Undrar ni hur det går med skrivandet? Inte ett jota gjort de senaste sex dagarna, anledningen stavas självklart jobbjobbjobbJOBB. Det är mycket nu, men ledig dag i morgon. Då säger jag hej till Bok nummer två igen.

bild (5)

Hurra för i dag!

I dag, den 12/9 är det exakt två år sedan jag fick ett mejl från min blivande (och nuvarande) förläggare, Susanna Romanus på Norstedts förlag.

Jag var på jobbet, satt mitt i skapandet av ett inslag som skulle sändas om mindre än en timme och när det ringde från dolt nummer brydde jag mig inte om att svara. Är det viktigt lämnar väl hen ett meddelande, tänkte jag, och fortsatte jobba. Efter sändningen lyssnade jag av telefonen, jag hörde Norstedts och har mejlat dig och det var ungefär allt, jag minns att jag tänkte vad sa hon egentligen och så kollade jag min mejl och där fanns det.

Vi läser Välkommen ut på andra sidan med mycket stort intresse.

Jag höll på att dö. Och jag ringde upp och kvinnan i andra änden sa precis det hon skrivit, vi läser med stort intresse, vi är inte riktigt klara, ville ändå höra av oss. Alltså, jag blev så glad, det är nästan svårt att förstå precis hur glad, det var så overkligt, så fantastiskt, som en dröm. Det var första gången jag skickade in ett manus och det var bara tre veckor sedan, det var helt sjukt.

Jag tvingade tillbaka den där glädjen rätt bra, jag är sån, vägrar ta ut saker i förskott, det finns så mycket som kan gå fel. Först när vi skrev kontrakt några månader senare släppte jag fram glädjen igen och den har funnits där sen dess. Att skriva är så otroligt roligt och jag är så tacksam och ödmjuk över att jag får göra det, och inte bara får göra det utan dessutom får göra det i samarbete med ett förlag som tror på mig.

Det var dagens inspiration hörrni, håll den levande nu, drömmen – GÅ OCH SKRIV!

bild(29)

BLI KLAR.

Å gud jag gjorde det. Shit shit shit jag gjorde det och nu kan jag knappt fatta. Tjej nummer tre eller två eller vad hon nu är är omarbetad och klar och jag tror det fungerar. Å herregud, jag är så trött, jag har suttit hela. jäkla. dan. Jag har sittsår i röven, men jag gjorde det.

Det känns overkligt skönt.

Jag gjorde det.

Ni vet att det är bästa känslan va? Att inte ge upp. Att tvinga sig igenom, sida efter sida, och sen BLI KLAR. Okej inte bättre än att ha värsta flowet och skriva bra från början, men ni fattar. BLI KLAR, den känslan är alltid oslagbar.

Nu borde jag, i en rättvis värld, få ligga här, men som vi alla vet är världen synnerligen orättvis på väldigt många sätt så jag tar en promenad. Känns sjukt ovärt.

bild (10)

Att skriva och skriva och skriva.

I dag har jag varit ledig, det vill säga jag har skrivit. Det känns som att det har varit så den senaste tiden, ledig dag betyder inte ledig dag, ledig dag betyder skriva. Jag kan inte ens minnas vad jag gjorde med all ledig tid innan jag började författa, hur fördrev jag alla timmar?

I dag har jag kämpat med den sabla brudjäkeln vars kapitel måste göras om. Jag började dagen med en springtur, satte mig med kaffet och datorn runt tio, skrev oavbrutet fram till fyra när jag körde ett träningspass, sen skrev jag vidare till klockan sju när jag gick och handlade och nu har jag precis bestämt mig för att vara färdig för i dag. Mitt huvud är som mos. I tell you, att skriva grundhistorien är inte tillnärmelsevis lika jobbigt som att förändra den i efterhand, det kräver så sjukt mycket tankekraft. Jag tänker och tänker och tänker och sparar och skriver nytt och tar bort och skriver till.

Det är så tröttande.

Och även om jag älskar att skriva, det är tröttande att så sällan vara ledig, för första gången känner jag det. Känner en längtan efter att vara helt ren i huvudet, inte ha dåligt samvete över utebliven skrivtid, eller känna stress över ett inlägg på Debutantbloggen.

Men som tur är växer ju historien fram, ändringarna blir gjorda och de blir bättre även om det här är det mest tidskrävande jag gjort med Bok nummer två hittills. Som tur är är även glädjen över det större än den mentala tröttheten, annars vet jag inte hur det skulle gå.

Välkommen pocket! Dags och plats för glädjedans!

bild (7)

Japp ni ser rätt. Välkommen ut på andra sidan i pocket! Fresh from tryckeriet. Jag måste säga att när jag fick den här lilla rara karamellen i min hand tidigare i dag kändes det nästan större och mer än när jag höll i den inbundna första gången. Förmodligen för att jag älskar pocketböcker. Jag älskar formatet, det lite sämre pappret, tryckfärgen som nästan kladdar på sina ställe. Pocket är min sorts bok, jag köper bara pocket (enda undantaget är Per Hagman där jag alltid köper inbundet i samma sekund böckerna når hyllorna), men annars bara pocket.

Så behändigt. Så perfekt. Så absolut det som var tanken med en god bok.

bild (6)

Och så citaten. Citaten på framsidan och baksidan. Fy fan vad jag faller för dem alltså. Det måste vara min journalistiska bakgrund som gör det, rubriktänket, recensioner, ja ja ja!

bild (4)

Å nej. Världens tråkigaste tredjedel.

Mitt huvud känns som ett mos. I går la jag ifrån mig den sista delen av boken, nu har jag läst hela och det var ungefär som jag trodde, två delar, det vill säga två tjejer, är bra. En brudjäkel är dålig. Alltså riktigt dålig. Måste-skrivas-om-dålig.

Jag var som sagt förberedd på detta, två av historierna har flutit så fint, skrivit sig själva till stor del, medan den tredje har knorvat och tjorvat och varit seg som sirap. Denna del, denna träiga bit av Bok nummer två var inte bara seg att skriva visade det sig, den var trist att läsa också. Ingenting hände, bara upprepningar och bla bla bla i all evighet och om någonting emellanåt faktiskt var bra kunde en ge sig den på att jag förstörde det i nästa stycke.

Tankekraften detta krävt alltså. Ni fattar inte. Eller jo, det gör ni säkert, ni har säkert varit där och förhoppningsvis har även ni sett ljuset. Jag gjorde det i går kväll, jag kom på lösningen, den extra twisten, komplotten som krävdes för att göra den sabla berättelsen intressant så nu är det bara att sätta igång. De två delarna som är bra ska språkfixas (när jag menar att de är bra menar jag ju absolut inte att de är klara, det är typ hur mycket arbete som helst kvar, det är ju bara FÖRSTA utkastet, remember) och del nummer tre ska typ skrivas om. In i dimman bara. Är redan trött. Mos i huvudet. Puh.

Jaja, så här ser det ut när det flyter. Minsta lilla ändringen. Hej och hå jag är fantastisk författare.

bild (2)

Så här ser det ut när jag inser att näe, det här är bajs och tråkigt och inkonsekvent och värdelöst.

bild

Jag skulle behöva ta ledigt från texten. Bara en dag. Synd att det ej går. Puh. Igen.