Drömliv!

Hur har ni det, kära läsare, hur har ni det med skrivandet? Skriver ni så pennorna (obs, bildligt talat) glöder? Hoppas det.

Hur jag har det? Jo, tack, mycket bra. Jag gör nämligen det ovan nämnda, jag skriver så det ryker och fräser och flyger och far. Anledningarna till det är två.

1. Jag måste. Jag har fått tidsplanen för bok nummer två av min förläggare och om det ska bli som jag vill så måste jag vara dedikerad nu, jag måste skriva skriva skriva för att hinna göra texten så färdig som jag vill innan jag släpper den ifrån mig. Det är ju lite olika det där har jag förstått, när en författare släpper sin text, vissa gör det tidigt, andra sent, jag gör det sent. Jag vill gå igenom allt, många gånger, inte lämna ofärdigt, det får mig ur balans, får mig att känna mig utsatt. Så, jag skriver. Så det ryker om det.

2. Jag har semester, med andra ord, jag har tid. Så jag passar på, utnyttjar till max, skriver skriver och skriver.

bild (63)

Hur går det då? Jorå, jag är inne på sista kapitlet, på riktigt. Det känns faktiskt rätt sjukt. Men bra, så klart, och om någon tycker att det verkar torrt att ta ledigt från jobbet för att skriva så måste jag omdelebart stoppa vederbörande. det är inte jobbigt, det är underbart. Att gå upp på morgonen, bestämma själv över min tid, dricka kaffe, träna och skriva, det är mitt drömliv. Skriver ni?

7 tankar på “Drömliv!

  1. Det låter onekligen som ett drömscenario. My way, liksom. Just nu gör jag vad jag kan för att få stunder att skriva. Har precis börjat en ny termin med sjuka arbetsvillkor, det tar energi, men så har jag ju också en familj som pockar på uppmärksamhet. Förstås. Det är svårt att räcka till överallt. Dåligt samvete när skrivstunden blev två timmar. Men känslan när en scen sitter! Wow! Så, vad gör man? Pusslar och har man tur så finns skrivarstunderna runt hörnet. Njut av din skrivsemester, njut och lycka till med slutspurten!

  2. samma här, skriver så pennan glöder jag med just nu. Och det är så härligt! Just nu har jag dessutom inget jobb som kräver min tid och energi, så jag passar på till Max. Det ska bli spännande att höra mer om din nästa, är det en uppföljare eller fristående?

    • Det är bra att leva efter den där passa-på-känslan tycker jag. Dels för att den är sann, när som helst kan det ju dyka upp nåt annat som kräver ens tid. Men även för att den lurar en att högprestera! Nästa bok är en uppföljare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s