Känslan när en skrivit det en måste.

Sju sidor. Sju tunga sidor. Ibland är det ju så, texten tar liksom över. När jag skriver mina hemskaste partier, de när känslorna är överallt och alla gör ont och är elaka och hårda och smärtsamma, då är jag helt slut efteråt.

Slut och nöjd. Sju sidor. Det var precis vad jag och lilla boken behövde. Nu har skaparsjälen ro och jag ska ta en promenad. Tack den (vem) (hen?) som nu vakar över mig när jag skriver.