Hälsning från Munchen!

Det är ungefär 14 grader varmt, eller kallt, beroende på hur en ser det, här och jag jobbar dagarna i ända. Det är mycket roligt och mycket bra för kreativiteten. Jag författar inte en rad, det hinns inte med, men tipsa hinner jag med. Så, lyssna på Liv Strömquists sommarprat om mens omgående. Så oerhört befriande och smart och fantastiskt att jag blir helt matt.

Så, lyssna nu, här.

Annonser

Skriv hellre lite än inget alls. The football way.

Hej på er hur mår ni? Har ni dansat färdigt nu? Det har jag. Med råge. En kan säga att de närmsta veckorna kommer gå i jobbandets tecken, på onsdag åker jag till Tyskland i en massa dagar och när jag väl kommer hem är jag bara hemma minsta möjliga tid innan jag drar på nästa grej. Mycket oklart när jag ska skriva. På flyget kanske? I pressrummet mellan en backflip och en bigjump-tävling? Jaja, det löser sig, jag har en plan för hösten, en skrivarplan alltså, jag ska redovisa den någon dag, men inte nu.

Nu ska jag bara konstatera att jag har upptäckt ett litet mönster hos mig själv och sånt är ju alltid trevligt och informativt. Ni vet att jag gillar att träna, jag tjatar ju jämt om det, jag tjatar ju även om att det är bättre att skriva lite än inget och döm om min förvåning när jag i dag la ihop två och två, det gäller nämligen träningen också. Hellre tjugo minuter än inget alls, nu vi slå fast att sån är jag tydligen med allt. Heller promenera en kvart än inget alls för då blir jag rastlös, hellre skriva fem ord än inga ord och, tada här kommer kopplingen, i kväll har jag skrivit cirka 700 ord. Ingenting kan tyckas, men jorå, 700 ord är 700 ord och ni vet vad random fotollstränare brukar säga ”varenda mål, varenda poäng räknas, även de som görs tidigt på säsongen…”. Alltså, 700 ord skrivna i dag. Känns bra.

bild (21)

Lite oklar koppling till bilden här, men jaja, lupiner i regn är ju fint.

Glad midsommar.

Jaha vänner, är ni redo för midsommar? Det är jag. Jag har bakat både bröd och västerbottenpaj, inhandlat ostar och kex och meloner och i morgon går färden mot dans och sång och små grodor och med största sannolikhet en si så där hundra myggbett. Om vi har tur en soluppgång/nedgång som liknar denna.

bild (4)

Datorn följer inte med. Inget anteckningsblock heller. När jag stänger ner då stänger jag ner på riktigt, nåt halvdant funkar inte. Nu kan jag dessutom stänga ner med gott samvete, jag skrev bra i går, mindre bra i dag, men det gör inte så mycket, jag påbörjade ett nytt stycke, spaltade upp det i huvudet och då är liksom det värsta gjort, att smattra ner orden går så mycket lättare då. Och så har jag gjort två intervjuer (jag säger som vanligt, jag tjoar till när de finns att ta del av) och är det någonting en kan säga om intervjuer så är det att de tar tid. Det ter sig så enkelt, svara på några frågor bara, men det ska tänkas och formuleras (de här intervjuerna gjordes i mejlform) och låter det verkligen bra och hur ser det ut i text och bla bla bla och plötsligt har 45 minuter gått och då är jag så trött på mig själv och mina pretto-tankar att jag inte ens orkar läsa igenom vad jag skrivit.

Jaja.

Nu är de gjorda i alla fall och jag har svarat på mejl och jobbat undan en del och därför finns det inget som hindrar en midsommar i stilla ro. Snälla med sol. Tack.

Känslan när en skrivit det en måste.

Sju sidor. Sju tunga sidor. Ibland är det ju så, texten tar liksom över. När jag skriver mina hemskaste partier, de när känslorna är överallt och alla gör ont och är elaka och hårda och smärtsamma, då är jag helt slut efteråt.

Slut och nöjd. Sju sidor. Det var precis vad jag och lilla boken behövde. Nu har skaparsjälen ro och jag ska ta en promenad. Tack den (vem) (hen?) som nu vakar över mig när jag skriver.

bild (56)

Skrivtid.

Jag borde klippa min lugg. Alltså borde verkligen. Med betoning på verkligen. Luggsituationen håller på att bli ohållbar.

Klipp den då, kanske ni tänker, och det skulle jag gärna om det inte vore för att det tar tid. Om jag ska cykla hemifrån till frisören och tillbaks får jag räkna med att minst en timma försvinner. En timma viktig skrivtid.

På onsdag och torsdag är det nämligen äntligen dags, då ska jag få skriva. Jag jobbar förstås, men morgon, eftermiddagarna är alltså mina. Och jag måste skriva. Känner en stress. känner ett sug. jag måste få skriva nu. Det funkade förstås inte att författa på tåget, all sömnbrist gjorde sig gällande och jag fick vika ner mig. Så. På onsdag och torsdag. Ska. Jag. Skriva.

Hoppas jag. Snälla håll tummarna.

Ditt och datt och allt tar tid.

Vojne vojne. I dag var min plan att skriva, alltså författa, men shit vad jag absolut inte har gjort det. En hel massa annat har jag gjort, saker jag var tvungen att göra, men som jag av någon outgrundlig anledning inte hade räknat med skulle ta så sabla lång tid. Eller så ville jag bara inte tänka på det för att jag då hade blivit så deppig och struntat i alltihop och det fick jag inte för det var tvunget att göras.

Så vad har jag gjort då? Jag har jobbat en del, med mitt riktiga jobb, that is (och då menar jag förutom morgonen sändningar som liksom var dagens riktigt riktiga jobb) och så har jag roddat en del med Debutantbloggen. Jag har signerat böcker folk har beställt och blivit intervjuad väldigt länge för en grej som förmodligen kommer i Expressen inom oklar framtid.

Men dagens roligaste var att formulera baksidestexten till pocketutgåvan av Välkommen ut på andra sidan (FÖRBOKA DEN HÄR VETTJA). Jag har inte varit riktigt nöjd med baksidestexten på den inbundna versionen, inget allvarlig, bara en känsla av att jag hade velat snärta till den lite och det har jag gjort nu. Dessutom har vi diskuterat igenom vilka fina citat från recensioner som ska få pryda fram- och baksida. Bara trevligheter som ni hör.

När ska jag skriva då? Kanske i morgon eller på söndag, då sitter jag fast på tåg i några timmar. Förboka nu – det där priset vill en ju inte missa!