Det går bra ändå.

Ni vet att jag återkommer till det med jämna mellanrum, det här med att jag inte alltid kan skriva. När det är för mycket i mitt liv, för högt tempo, för många saker att bolla samtidigt (som det så populärt heter) då lägger skaparhjärnan ner och det tar stopp. I går blev det inget skrivet, men jag bakade kakor, och i dag när jag hade tänkt författa så att det riktigt glödde om tangenterna blev det inte riktigt så då heller.

Istället gjorde jag något som är mycket ovanligt för mig, jag raderade. Det gör jag nästan aldrig men det där stycket alltså, jag kände det redan när jag skrev det, det var skevt. Fel. I vanliga fall när det händer raderar jag omedelbart, men jag vet inte, jag var väl trött. Så jag raderade nu istället, det kändes aningen destruktivt, men förhoppningsvis kom det något gott ur det. Och jag skrev i alla fall sexhundra nya ord som låg mycket bättre i munnen och på pappret och i livet.

Och i går, när jag hade bakat, satt jag här en stund.

bild (43)

Nu är klockan snart fyra och jag har inte mindre än tre finfina saker framför mig. Först ska jag träffa Jenny och prata författande en stund, sen ska vi ta följe till Norstedts för flytta-in-mingel och sen ska jag vara bokklubbs-gäst. Tre bokklubbar har slagit sig samman dagen till ära och bjudit in mig, de ska ge mig mat och vin och sen ska vi prata om Välkommen ut på andra sidan och jag är så himla glad och ärad över det att jag nästan spricker. Om ni är fler som vill ha till ett sånt där möte så bara hojta!

Annonser

2 thoughts on “Det går bra ändå.

  1. Visst är det märkligt när man ibland sitter och skriver fastän man känner på sig att det liksom inte kommer att funka, och att man kommer få skriva om det någon gång när hjärncellerna rör sig snabbare. Men man sitter kvar och knapprar i alla fall. Det kanske är det som kallas diciplin, men jag vet inte… när jag känner att det inte går, så försöker jag lägga av. Och hoppas att det går en annan dag.

    • Mycket märkligt, kanske är det just den där känslan av att jag ska minsann inte ge upp. Eller så handlar det om att man måste få ur sig de där dåliga orden för att sen kunna ringa in vilka som verkligen kommer att behövas?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s