Noll och inget.

I dag är det skrivardag TJOHO! Jätteglad över det. Hittills har jag skrivit, få se, noll ord. NOLL. Det går ju jättebra det här.

Men jag kan berätta en annan sak. Häromdagen träffade jag (trumvirvel) en annan författare. Det var himla stort och kul. Inte bara för att hon var smart och grym och på alla sätt trevlig, utan också för att jag ju känt mig lite ensam i det här författeriet. Jag känner nästan ingen som skriver (jo en men hon bor tyvärr långt härifrån), har aldrig gått på kurs och fått skrivarkompisar eller på annat sätt hookat med skrivande personer, men nu, en författardejt, och jäklar vad skönt det var. Bara att prata om skrivande med någon som är på exakt samma plats i processen – fantastiskt. Och dessutom helt omöjligt att inte brainstorma idéer, vi kom på åtminstone tre grymma föreläsningsidéer på nolltid, sjukt bra.

bild(52)

Dagens tips alltså, om du kan, träffa en annan författare (obs, måste vara en snäll sådan annars är syftet förlorat). Nu så, nu ska jag skriva, återkommer med rapport.

Annonser

Om jag skriver? Kanske.

Det här med att berätta att man skriver, det är inte helt självklart. Inte helt enkelt heller, har det visat sig, i alla fall inte för mig. För vissa däremot, är enda sättet att verkligen få något skrivet att berätta om det för andra. Att säga ”jag skriver en bok” blir piskan som får dem att fortsätta. Oavsett hur det är för dig så kan du läsa mer om det på Debutantbloggen.

Feta 200.

Jag förstår att ni legat sömnlösa och undrat hur har det gått? Har hon nått 200 sidor? Höll hon sitt löfte? För att lugna er kan jag berätta att ja, det gjorde jag. I går förmiddag, själv hemma med lite kaffe under västen satte jag mig ner och färdigställde de första 200 sidorna av manuset till Bok nummer 2.

Det gick bra och var roligt, men framförallt skönt eftersom det faktiskt var ett seriöst mål jag satte upp och jag gillar att nå mina mål. Man kan låtsas ta lätt på sådant där, men har jag sagt 200 sidor vill jag nå 200 sidor, punkt.

bild

Ger er bildbevis på härligheten och om det finns något enda smolk i bägaren så är det att jag möjligtvis tycker att den här boken verkar bli lite för kort. Jag hade tänkt maxa den, skriva runt kanske 450 sidor, men så verkar det inte bli. Å andra sidan, den kan fortfarande ta rätt många vändningar, så vem vet. Dessutom är ju det här bara första utkastet och även om jag kortade mitt första utkast förra gången betyder det ju inte att samma sak händer med det här manuset. Jaja, den som lever får se och jag är en bra bit på väg, det känns skönt.

Den här veckan har jag väldigt lite tid, det innebär att varenda skriven sida är en bonus. Med andra ord, kanske en sida, kanske tio, en kan inte så noga veta.

Fredag. Äntligen.

Fredag eftermiddag och jag har trotsat den vansinniga tröttheten och skrivit två sidor. Sen tog det stopp. Jag försökte med en dusch, med russin, men nej, huvudet sa att nu får det vara nog.

Så då säger vi så. Det är nog för nu och jag går ut i solen. Till vänner och bubbel. Och sen, hem, till sömn. Fin fredag till er.

bild (24)

 

Jag fattar inte.

I dag har jag deklarerat. Det tog hundra år. Eller snarare så här, i dag har jag fyllt i den extrablankett som ska fyllas i om man har sålt en bostad och det har jag gjort.

Blanketten var skitsvår att fylla i. Det kan delvis bero på att jag jobbat morgon två dagar i rad. Att jobba morgon i min värld innebär uppstigning 03.00 på natten och jobba fram till 12.00 (skojar ej). Efter promenad hem och en timmes sömn samt kaffe skulle blanketten fyllas i. Då var min hjärna mos. Jag svor, jag tog nya tag, jag letade uppgifter, jag läste på nätet, jag blev desperat, jag fylldes av hopp, jag gav upp, jag nästan grät, jag ringde Skatteverket, jag hade plats 68 i kön, jag väntade, jag fick hjälp, jag skrev ut en ny blankett, jag fyllde i, jag la blanketten i högen med kvitton och NU, ska jag skicka hela bibban till min revisor.

Jag är kass på allt sånt här. Därför har jag en revisor. Jag har nämligen ett företag också, där jag petar in mina förtjänster för bok och annat. Där jag gör avdrag. De där grejerna tar revisorn hand om så förtjänstfullt. Men försäljningen av bostad. Det tog jag hand om själv. Nu känner jag mig ungefär som pelargonen nedan. Lite vissen.

bild (8)

Med andra ord, jag är trött. Inte bara av nattjobb. Utan av känslan att inte fatta. Jag hatar att inte fatta. Finns inget värre. Om ungefär en timma ska jag gå och lägga mig. Klockan 03.00 ringer klockan. När jag kommer hem ska jag sova. Och sen. Sen väntar en ledig helg när jag ska nå 200 sidor i manuset. Det blir fint det. Når jag dem redan i morgon efter hemkomst blire bubbel.

Ut i intigheten.

Undrar ni kanske hur det har gått? Undrar ni om kättingen har suttit där runt fotleden i dag? Jodå, jag kan lugna er, efter en springtur och frukost och, hör på det här, kaffe och tidning i solen på balkongen!!!, satte jag mig faktiskt ner och skrev. Och skrev. Och skrev. Jag gjorde inga pauser, inte ens för lunch, vilket i och för sig var dumt och resulterade i huvudvärk, men ibland måste det få bli så för ibland är det värt det.

Åtta sidor blev det. 195 mäter manuset nu. Det känns bra. Och lite så här kändes det när jag skrev som mest, lille jag, ute i intigheten, helt ensam och mycket nöjd.

bild (28)