Fredag. Äntligen.

Fredag eftermiddag och jag har trotsat den vansinniga tröttheten och skrivit två sidor. Sen tog det stopp. Jag försökte med en dusch, med russin, men nej, huvudet sa att nu får det vara nog.

Så då säger vi så. Det är nog för nu och jag går ut i solen. Till vänner och bubbel. Och sen, hem, till sömn. Fin fredag till er.

bild (24)

 

Jag fattar inte.

I dag har jag deklarerat. Det tog hundra år. Eller snarare så här, i dag har jag fyllt i den extrablankett som ska fyllas i om man har sålt en bostad och det har jag gjort.

Blanketten var skitsvår att fylla i. Det kan delvis bero på att jag jobbat morgon två dagar i rad. Att jobba morgon i min värld innebär uppstigning 03.00 på natten och jobba fram till 12.00 (skojar ej). Efter promenad hem och en timmes sömn samt kaffe skulle blanketten fyllas i. Då var min hjärna mos. Jag svor, jag tog nya tag, jag letade uppgifter, jag läste på nätet, jag blev desperat, jag fylldes av hopp, jag gav upp, jag nästan grät, jag ringde Skatteverket, jag hade plats 68 i kön, jag väntade, jag fick hjälp, jag skrev ut en ny blankett, jag fyllde i, jag la blanketten i högen med kvitton och NU, ska jag skicka hela bibban till min revisor.

Jag är kass på allt sånt här. Därför har jag en revisor. Jag har nämligen ett företag också, där jag petar in mina förtjänster för bok och annat. Där jag gör avdrag. De där grejerna tar revisorn hand om så förtjänstfullt. Men försäljningen av bostad. Det tog jag hand om själv. Nu känner jag mig ungefär som pelargonen nedan. Lite vissen.

bild (8)

Med andra ord, jag är trött. Inte bara av nattjobb. Utan av känslan att inte fatta. Jag hatar att inte fatta. Finns inget värre. Om ungefär en timma ska jag gå och lägga mig. Klockan 03.00 ringer klockan. När jag kommer hem ska jag sova. Och sen. Sen väntar en ledig helg när jag ska nå 200 sidor i manuset. Det blir fint det. Når jag dem redan i morgon efter hemkomst blire bubbel.

Ut i intigheten.

Undrar ni kanske hur det har gått? Undrar ni om kättingen har suttit där runt fotleden i dag? Jodå, jag kan lugna er, efter en springtur och frukost och, hör på det här, kaffe och tidning i solen på balkongen!!!, satte jag mig faktiskt ner och skrev. Och skrev. Och skrev. Jag gjorde inga pauser, inte ens för lunch, vilket i och för sig var dumt och resulterade i huvudvärk, men ibland måste det få bli så för ibland är det värt det.

Åtta sidor blev det. 195 mäter manuset nu. Det känns bra. Och lite så här kändes det när jag skrev som mest, lille jag, ute i intigheten, helt ensam och mycket nöjd.

bild (28)

 

Skrivarkättingen.

Har ni skrivit nåt i påsk? Det har jag. Två ynka små sidor fick jag ur mig under en tre timmar lång tågresa, men de kom inte enkelt ska ni veta. Eller jo, när jag väl skrev kom de enkelt, men innan, voj voj var det var föregånget av ska bara hit och ska bara dit (och då satt jag ändå på ett tåg så möjligheterna var rätt begränsade).

De där två sidorna som skrevs var dock som vanligt härliga och roliga och gav mersmak vilket fick mig att ta mig själv i örat litegrann. Nu är det slut på stilla mak och tänka efter och prioritera annat. I morgon är det jag som skriver från morgon till kväll och innan veckan är över ska jag ha nått 200 sidor. Så. Då var det bestämt. En dag måste jag ta till att klistra kvitton till deklarationen, men förutom det – hej då sociala svängdörren, hej skrivarkättingen runt foten.

Hade jag fått välja hade jag skrivit med den här utsikten, men det får bli en annan gång.

bild (26)