Så hemligt att det knappt finns.

I går skrev jag på det där superhemliga projektet. Det är så hemligt att det är oklart om det någonsin kommer framgå att det är jag som skrivit det jag skrivit om ni förstår. Texten ska ingå i en superanonym antologi, kanske blir den lite mindre anonym än vad tanken är just nu, det beror på dem som medverkar, men som ursprungsplanen ser ut deltar alla under anonym flagg.

Anledningen är att texterna ska bli så utelämnande som möjligt, inget filter, bara sanning, den smärtsamma, rätt upp och ner.

Det var en ganska jobbig text att skriva, men den var också rolig eftersom jag just nu skriver i så bestämda format. Jag skriver blogginlägg, de ser ut så här eller som dem på Debutantbloggen, jag skriver speakertexter vars syfte är ett helt annat än att vara skrivna ord, och så skriver jag på boken och eftersom boken är en uppföljare till Välkommen ut på andra sidan följer även den en aningen förutbestämd stil. Men texten jag skrev i går, den blev något helt annat, liknade ingenting av det jag skriver just nu. Radbrytningen blev en annan, orden kom ut på annat sätt, hamnade stramare, rakare. Styckena blev kortare, mindre svammel, färre ord. Jag gillade det mycket och självklart infann sig den där känslan som ploppar upp ibland, den som säger att det finns så många fler böcker att skriva, så många fler stilar att utforska.

478

Det påstås ju att en ska lista sina mål för att nå dem, jag brukar vara ganska bra på dem. Jag kanske inte alltid just listar dem, men jag uttalar dem, högt för mig själv. Ett av de där målen, ett av de främsta faktiskt, är att skriva fler genrer, fler böcker, annorlunda böcker. När jag tänker på det, och att det är fullt görbart, då känns författande om möjligt än mer trevligt.

Annonser

En sådan dag.

Håhåjaja, fem dagar sedan sist, det tenderar att bli så, som att bloggen är ett rum som står tillbommat länge för att sen öppnas upp och dammas av med jämna mellanrum. Jag tror det måste få vara så, även om det är lite trist.

I natt ringde klockan 03.00, jag jobbade av mitt morgonpass, drog på mig löparkläderna och transportsprang hemåt, sov en timme och nu sitter jag med kaffe och radio och kikar ner på en liten att-göra-lista. Eller njä, den är mental, den lilla listan, men den finns ändå. Längst ner på den, under svara på mejl och betala räkningar och beställa böcker står det med stora bokstäver: SKRIVA. Just det. Det är en sådan dag.

bild (34)

Ibland är morgonjobbardagarna de bästa dagarna. Det kan finnas ett ojämförbart lugn. Vi får se om i dag är en sådan dag.

Facit.

Jag lovade ju att uppdatera om läget, här kommer alltså facit.

Debutanttexten skrev jag självklart för det måste jag. Onsdagar är min dag, det innebär debutanttext-skrivande varje tisdag. Jag har försökt författa den i förväg, men det har hittills aldrig funkat, är förmodligen deadline-vanan som spökar. Hur som, i dag handlar den om att kalla sig författare eller inte, och så en del om att verkligen känna att man skrivit en bok, texten är lite spretig men det är väl okej det också ibland.

Det hemliga projektet skrev jag ingenting på. Det är lite känsligt, inga ord man bara kastar ner hur som helst, en dag snart ska jag ta tag i det, men än så länge verkar det som att den där texten så att säga ligger till sig i mitt inre.

Boken då? Jorå, två och en halv sida, lite trevande så där men ändå okej eftersom jag påbörjade ett nytt stycke och då brukar det alltid ta lite extra tid. Och väldigt okej med tanke på att jag någongång runt klockan tre bestämde att nä, nu är det nog, jag har jobbat i sex dagar, jag kan inte spendera min enda lediga dag framför datorn, i alla fall inte från morgon till kväll. Så jag gick ut. I solen. Försökte hämta ett paket men insåg att jag missat datumet och att det skickats åter avsändare, det gjorde inte så mycket, det löser sig säkert. Kanske kändes det så eftersom vi efteråt fikade på en bänk i solen.

093

Solen. I dess sken finns ju nu den mest fullkomliga känslan av alla.

I morgon påbörjar jag en tredagars kurs. Efter det kommer jag vara mör men förhoppningsvis klokare än nu. Vi ses.

Ledig för skrift.

I dag är jag ledig, men ni vet ju, alla ni som skriver, att i samma sekund heltidsarbete och skrivande ska förenas innebär ledig inte längre ledig utan fri att skriva.

I dag ska jag förhoppningsvis skriva några ord på boken, morgondagens inlägg till Debutantbloggen, samt ett utkast, eller i alla fall en inledning, på ett litet projekt som är hemligt. Vi säger väl som vanligt, jag återkommer med rapport, och ni får gärna hålla tummarna.

Uppmaning / rekommendation.

Å vad jag för er skull hoppas att ni är lediga, sitter bekvämt tillbakalutade mot valfri, solig vägg och inte tänker på annat än vilken glass ni ska köpa eller vilken tid ni ska snöra på er gympadojjorna för löpning i solen.

Om ni inte gör det, om ni som jag jobbar istället och det ganska mycket och hårt till på köpet, då rekommenderar jag att ni:

1. Ändå planerar den där springturen.

2. Därefter planerar sömn.

3. Före allt ovan prioriterar god litteratur och bokklubb.

bild

Så här såg det ut när vi härom kvällen åt magisk chokladkaka och diskuterade Monika Fagerholms senaste Lola uppochner, en bok som omöjligt kan beskrivas här och nu.

 

Sol på redan solig dag.

Ibland ploppar det upp små guldkorn man inte förväntat sig. Till exempel upptäckte jag den här lilla fina blänkaren för en liten stund sedan, bloggen Den var bra tyckte helt enkelt att Välkommen ut på andra sidan var just bra och det gjorde mig väldigt glad. Ni ska veta vad det värmer, alla ni som tar er tid att berätta att ni tyckte om boken, att ni väntar på en uppföljare, att ni läste med nöje – det gör mig så oerhört tacksam och stolt, bara så ni vet!

I dag är jag på jobbet och skriver inte så mycket alls, men det är ju onsdag, och onsdag betyder inlägg på Debutantbloggen, i dag om vikten av att läsa skräp och skit och sådant som kultureliten anser dåligt.

 

Två tredjedelar.

Så, hur gick det? Kom jag igång? Jorå, det gick faktiskt skitbra. Vilket alltså i snyggare termer innebär ett långpannebröd bakat och tio sidor skrivna. Men inte bara det utan faktiskt tio sidor där sista punkten blev punkten för del två av boken!

Välkommen ut på andra sidan var indelad i tre delar och tanken är att även uppföljare ska vara det. Inget är skrivet i sten, men det är den planen jag jobbar utifrån. Så då förstår ni, punkt för del två innebär två tredjedelar av grovmanuset skrivna, yey för mig!

Jag firade genom att träna en och en halv timme – världens bästa belöning. Jag firade även genom att le ganska stort för mig själv och ge mig själv en mental klapp på axeln, jäkla bra jobbat alltså.

bild (29)

Hade jag kunnat hade jag även firat genom att slå mig ner här, i solen på balkongen, men eftersom det har ösregnat hela dagen var det bara att glömma. Men vadå, spelar roll.