Jag gillar ord, det gör väl de flesta som skriver. Jag gillar gamla ord, och nya ord, ord jag inte förstår måste jag alltid kolla upp, kan inte låta dem bara passera och tänka att jag förstår ju sammanhanget. Måste. Kolla. Upp.
Så, härom dagen, inser jag för första gången att uttrycket ”väl rutet” självklart är en böjning av ryter. Hur kan jag ha levt i så många år utan att fatta det? Jag har alltid, alltid tänkt att rutet har någonting med ruter att göra, typ som ”det är ruter i hen” och nu när jag skriver det inser jag att jag fortfarande är osäker, är det så? Är rutet en form av ryter eller ett helt eget uttryck? Och varför vet jag inte hur det ligger till? Och varför hinner jag inte kolla upp det nu? Vet ni?
Annonser
ryta, ryter, röt, har rutit böjs det. Så ja, väl rutet är en böjning av ryta. Men visst kan såna där ord vara spännande att fundera på. I SAOB hittar du hur det använts i fornsvenska också.
Fornsvenska..helt nya möjligheter öppnar sig, haha! Skönt att begreppet nu är utredda särskilt med tanke på att det är en konst att ryta väl.