Att skapa ordning i kaos.

Ett inlägg på Debutantbloggen nån dag i förra veckan genererade en diskussion om hur man håller reda på sina karaktärer, bokens upplägg, synopsis och så vidare. Det där inlägget alltså, det gav mig lätt ångest, det kom liksom åt en öm punkt. Det visade sig nämligen att de allra flesta är grymt strukturerade när de skriver. De målar upp karaktärer på whiteboards, gör familjeträd, stryker under med olikfärgade pennor och på alla möjliga sätt har olika system för att komma ihåg personlighetsdrag, utveckling, fakta och så där.

Jag gör inget av detta. None. Och helt ärligt, det är inte så bra. Att skiva är lite som att spela teater tänker jag, man måste känna sina karaktärer. Det låter pretto, men det är sant, ju mer man vet om personerna man skriver om, gatorna de går på, folket de hänger med, desto bättre blir historien. Jag vet ju det. Ändå slarvar jag. Av en enkel anledning: jag tycker det är tråkigt. Jag tycker det mesta som inte har med själva skrivande är ganska trist, eller kanske inte trist, jag kan vara nyfiken på att göra research, men jag hatar att det tar tid, att det stoppar upp skrivprocessen. Så därför gör jag det inte. Eller jo, research gör jag förstås, men jag skriver inte ner det jag hittar någon annansrans än i mitt manus vilket är så jäkla dumt. Och tidskrävande.

Som exempel, jag ger min karaktär fina detaljer, glasögonen, linserna, frisyren och byxorna, men jag skriver inte ner det någon annanstans än i min text, vilket leder till att när jag nästa gång skriver om karaktären har jag glömt bort hur det nu var med glasögonen och måste då bläddra bakåt i texten på datorn vilket tar en evighet och då ändå stoppar upp skrivandet. Dumheten i det. Enorm.

Förändring tarvas, den startade i dag. Jag hämtade hem Scrivener som jag vet att många använder. Jag tecknade ner mina karaktärer. Nu får vi se.

bild (1)

Finns nån Scrivener-frälst här? Tips och tankar tack!

4 tankar på “Att skapa ordning i kaos.

  1. Å vad jag känner igen mig! Jag skriver också helst från minnet, kluddar anteckningar på lappar här och där som jag aldrig hittar igen, men skriver ner det för att jag minns bättre det jag har skrivit. Tror jag råkade kommentera debutantbloggsinlägget med att jag ritat upp tidslinje med olikfärgade tuschpennor, för det hade jag precis gjort då. Men det hör till ovanligheterna och bara när jag kör fast och måste klämma fram en lösning. Det har i och för sig visat sig att jag återkommit till den där tidslinjen dagarna efter, så den var bra på det viset.

    Angående Scrivener har jag aldrig sett tillbaka till traditionella ordbehandlare sedan jag gick över. Har inga tips, egentligen tror jag att jag vet väldigt lite om programmets förmågor. Det jag älskar är att man kan arbeta med det ändå. (Har du säkert redan märkt vid det här laget). Älskar att ha varje kapitel eller stycke för sig för att hålla reda på vad som händer när och älskar synopsisfunktionen och kommenteringsfunktionen så man lätt kan plutta dit virituella postitlappar. Men mest älskar jag att slippa sitta och scrolla igenom tvåhundra sidor.

    (Hittade just hit från debutantbloggen, gillar dina inlägg mycket och det var ju himla fiffigt att det fanns mer här.)

    /Anna

  2. Hej Anna! Först och främst, vad roligt att du hittat hit och att du gillar inläggen på Debutantbloggen, det värmer ska du vet!
    Angående kaoset…en tidslinje tycker jag låter grymt, ska jag minsann testa. Och det här med Scrivener, skriver du hela manuset där också? Nu skriver jag liksom själva texten i ett vanligt word-dokument, men använder karaktärsfunktionen i Scrivener, är det kanske bättre att köra allt i Scrivener? Och du, en sak jag undrar (och stör mig enormt på), varför i hela friden blir lilla i stora I i löpande text (exempel: bor I hus I Bromma)? Blir det så för dig? Det är ju superknasigt?

  3. Japp, från första stund med Scrivener har jag släppt allt annat, har en lång rad med smådokument i prydliga kapitelmappar på vänsterkanten. Dokumenten döper jag till ungefär det som händer i scenen så jag har en överskådlig syn på hela berättelsen där. Mina smådokument är kortare än kapitel, typ 1000-1200 ord, men blir som sagt väldigt lätt att skumma igenom plus flytta ett dokument om man vill ändra tidsordningen. Drag and drop liksom, hur lätt som helst:)

    Ja, det där med versal-I är sjukt irriterande. Det är väl för att programmet är amerikanskt (engelskt?) och det finns ju en massa smarta autofunktioner också, som med automatiska radavstånd och sånt (som man kan gå in i menyerna och ändra). Det var länge sedan jag fixade till i:na, men snabbeskrivningen är såhär: scrivener -> preferences -> autocorrect -> formatting -> corrections

    Lycka till!

    /A

    • Jäklar vad jag ska ändra I, helt sjukt hur mycket man kan störa sig på en sån grej, blir typ irriterad så fort jag ser det, ohållbart i längden, haha. Över huvud taget ska jag ta mig lite tid att ändra inställningar, tack för tipset, lovar att återkomma med Scrivener-utvärdering…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s