Den här bok nummer två alltså, den konstrar lite tycker jag, ställer till det lite och jobbar sig. den första boken var så himla linjär på nåt sätt, från punkt a till b till c och allt var ganska logiskt och enkelt och smidigt.
Nu, not so much av den varan. Jag vet vart jag ska, jag har en slutpunkt, men däremellan är det bara en röra, eller kanske inte en röra, mer att det händer så mycket konstigt. De där himla figurerna bestämmer så mycket mer själva nu och jag vet inte, jag tycker de är ute på hal is liksom. För att inte tala om att jag inte har någon aning om vad jag skriver. Och då menar jag verkligen ingen aning. Jag är inte säker på att någon av personerna är de samma så här efter en tredjedel av boken som de var i inledningen. Jag vet ju inte ens varför de gör som de gör längre.
Är detta verkligen bra? Är det normalt tro? Någon som vet? Om inte så kan jag ju trösta mig med att jag skriver och det är alltid en bra sak, om inte det jag skriver är obegripligt och oanvändbart förstås, men så illa kan det väl inte vara, eller?
”Bobby klev ur duschen. Allt var en dröm.”
Ändå en sjukt bra lösning, den fixar liksom allt!
En kulturhistorisk höjdpunkt, utan tvekan.
Pingback: Tips-tisdag. | okejskriv