Det är ju så bra allting.

Det har varit helg och i lördags slog det gnistor här hemma redan i arla morgonstund, boken var nämligen inte bara med i DN:s boklördag, den fick dessutom finfint omnämnande och sällskap. Eftersom jag beter mig rätt oskönt gällande det här med recensioner och sånt så var jag ute i trappuppgången och fiskade upp tidningen redan klockan sex (hrm), jag bläddrade snabbt, såg att den var med, såg att det såg bra ut, dansade en glädjedans och somnade sedan om. Bättre start på en dag är ju svårt att få.

bild(46)

Ser ni vad det står? ”Nya och gamla stora svenska debutanter.” Jag är med bland de nya och det är ju faktiskt helt fantastiskt.

bild(45)

Så fint så en blir tårögd och det höll i sig hela helgen. I dag har jag dessutom gjort något av det bästa som finns om man vill fortsätta hålla humöret på topp, nämligen pratat i radio inte mindre än två gånger. Först var det sportpanel i Godmorgon Stockholm, och sen bokprat i PP3 med Linnéa Wiklund och Johanna Swanberg. Jag säger det igen, bättre blir det inte.

bild(43)

Här kan ni lyssna om ni vill, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4283&artikel=5423523

Och nu då? Nu skriver jag, jo det är sant. En sida hittills.

Fredagar alltså, det är bra dagar det.

Hur börjar man bäst en fredag? Jo, så här, med 5 av 5 i betyg! Gladare är svårt att bli.

http://jenniesboklista.com/?p=13434

Och vilken vecka det har varit hörrni. Böljande som värsta vetefältet i storm. Upp och ner och upp igen. Mest upp faktiskt. Särskilt i dag. Och i går, men det är lite hemligare. Men ändå. Jag började ju i tisdags med att prata för biblioteksanställda på ABF-huset här i Stockholm. Tio minuters dragning om Välkommen ut… och jag var så himla glad att vara där. Biblioteken ligger mig varmt om hjärtat, särskilt som läsande håller på att bli allt mer av en klass- och utbildningsfråga. Alla läser inte. Alla tror inte att de kan läsa. Alla kan inte läsa. Alla får inte möjligheten och framför allt har långt ifrån alla råd. Att köpa en inbunden bok är dyrt, min kostar mellan 175 och 285 kronor beroende på var den inhandlas. Nästan 300 spänn för en bok, TUR att biblioteken finns.

Och vet ni i onsdags, då var jag inbjuden att prata om Välkommen ut… på fina Bokia i Västervik. 60 personer var på plats för att lyssna på mig och Gerda Antti och det var så fint och trevligt och härligt alltihop.

Här satt jag. Helt ensam. Och pratade, pratade, pratade. Och den snälla publiken lyssnade och lyssnade och, hör och häpna, kom med frågor och köpte boken. Vilken grej va!

bild(38)

Och kolla här, fina Gerda som trotsade förkylningens onda krafter och läste högt ur sin senaste bok Adamsons.

bild(39)

Det var det. Idel trevliga saker och låt oss maxa fredagsmyset, ska vi inte? Jo, det gör vi, med ännu en bokhandelsbild. Från Akademibokhandeln i Skrapan.

bild(42)

Förresten, chefigaste känslan? Att signera en bok till en vilt främmande människa som har valt att köpa just den. Så sjukt gött.

 

Strålande glatt

Jag sitter på ett tåg på väg mot Västervik där jag ska (tro det eller ej) få prata bok tillsammans med Gerda Antti. Tillställningen hålls på Bokia i Västervik och jag tittar ut genom fönstret och solen skiner och jag är glad och tacksam över allt fint den här boken för med sig.

En ny insikt är också att den gör samma sak för andra. Jag får kommentarer från personer jag inte känner som tycker om boken, jag får hör att den redan lett till goda ting, betytt något. Det känns faktiskt helt magiskt. Kolla bara in det här:

http://bokdivisionen.wordpress.com/2013/01/16/valkommen-ut-pa-loptur/

http://bokdivisionen.wordpress.com/2013/01/21/valkommen-ut-pa-andra-sidan/

Ibland asså, man blir så glad att det värker i bröstet!

 

Dagen D

I dag är dagen, den stora dagen – RECENSIONSDAGEN – och efter glädjechocken i Aftonbladet söndag i går har de vakna timmarna hittills bestått av ömsom vin, ömsom vatten. Jag kan inte riktigt skriva om det än känner jag, men det kommer självklart ett inlägg om recensioner, hur man hanterar dem, vad man tar med sig, vad man omedelbart kastar i sin personliga papperskorg och vilka man klistrar upp på väggen för återkommande pepp.

Fram till att jag sorterat intrycken lite mer glädjer jag mig åt att att jag över huvud taget får recensioner, det är nämligen inte alls någon självklarhet som många verkar tro. Det släpps en hel drös böcker varje månad, många slåss om det mediala utrymmet och många böcker blir aldrig recenserade. En lyx alltså, att över huvud taget få synas. Faktum är att till och med den gamla devisen ”all publicitet är bra publicitet” kan sägas gälla och det kan ju vara skönt att falla tillbaka på om det känns tungt. Och alltså, jag lovar att presentera både bra och dåliga delar ur recensioner så att ni får se hur det kan se ut, men jag väntar några dagar, okej.

Här kan ni dock läsa nåt lite kortare och klatschigare! Sånt behövs också. http://chic.se/veckans-nojeskoll-pa-3-minuter-9/

Och kolla här, Veckorevyn.

bild(37)

Så, vad gör jag i dag då, förutom att googla mitt namn och leta efter recensioner? Jo, jag förbereder en tio minuter lång presentation som jag ska hålla inför Bibliotekstjänst i morgon och DET mina vänner, är jag himla glad för. Finns det något jag brinner för så är det biblioteken och precis som med recensioner så är det inte självklart att biblioteken tar in din bok. Jag har haft tur, min bok finns redan på flera bibliotek, men den kan finnas på fler så därför tänker jag hålla värsta feta dragningen och det ska bli svinkul. Tio minuter dock. Det är rätt lång tid att hålla låda. Ensam. Prata prata.

 

Party party

Nu hörrni, nu är det no holding back, nu är det dags för ett vältrande i bild och text och vackra ord angående lördagens enastående releasefest. För att ta det från början så hade jag bestämt mig för att inte ha någon releasefest. Dels för att jag inte är så förtjust i att stå i centrum på det sättet, och dels för att jag inte tyckte att jag hade tid. Men så berättade förlaget att de skulle komma med ett litet ekonomiskt bidrag, och så visste någon en fin lokal, och så började alla mina bästisar från Göteborg säga att de minsann tänkte komma upp och fira oavsett vad jag bestämde mig för och då kände jag att va fan, klart jag ska ha en releasefest. Och så blev det.

Det var lite trix och fix med det hela, det ska villigt erkännas. Den där lokalen visade sig inte funka så två veckor innan planerat datum hade jag fortfarande ingenstans att vara, men det löste sig, Clarion Skanstull blev hemvist, farbror och kusin spelade, folk dröste in, jag sålde slut på ALLA böcker, jag höll tal, min förläggare höll tal, det kom än mer folk, mer folk än jag hade kunnat ana, jag signerade och pratade och skrattade och fick enorma mängder bubbel och blommor och vet ni, jag var lycklig hela kvällen. Lycklig – det är ett fint tillstånd det!

bild(34)

bild(33)

bild

bild(31)

bild(30)

Det blev lite dyrare än jag tänkt (bjudvinet tog ju slut hela tiden), det blev senare än jag tänkt (Clarion stängde ju 03.00!) och det blev roligare än jag tänkt. Hundra miljoner gånger roligare! Helt fantastiskt roligt faktiskt! Så om någon där ute funderar på releasefestens vara eller icke vara – bara gör det. Det är värt det. Du har skrivit en bok för tusan – fira det!