Jag jag jag

Jag har skrivdag i dag. Tittar ut på det gråaste gråa och skriver långsamt långsamt. Ord för ord. Ibland är det bara så. Det är okej det med.

Jag tittar på bilder av mig själv också. Och läser ord som jag har sagt. Frågor jag har besvarat. Jag är med i nya numret av fina Skriva, en tidning väl värd att läsa om man gillar just att skriva. Och om man gillar att läsa. Eller bara gillar bra text och snygg layout. De skriver i och för sig att min bok är en ungdomsroman och det stämmer ju inte riktigt, men å andra sidan ska jag väl inte vara petig, om en ungdom vill läsa så be my guest.

bild(6) bild(7)

Sen hittade jag dessutom boken i vinternumret av Books and Dreams. En av 48 värmande läsupplevelser i vinter minsann.

bild(8)

Och hörrni. Jag fattar om det är tröttsamt med denna egofixering, men jag kan inte riktigt hjälpa det. Jag är glad och stolt och varje gång boken syns så är det som en present. Dessutom passar jag på att njuta nu, innan den släpps, innan alla kan ta del av den och kanske tycka illa om den eller missförstå den. Nu är liksom smekmånaden, det förstår ni va?

Om inte så kan ju rubriken i det här inlägget fungera som boktips. Har ni inte har läst Unni Drougges Jag Jag Jag från 1995 så gör det. Den är så bra och fin och svart och härlig att det inte finns någonting alls att vänta på. Själv var jag sexton när det begav sig och jag ville vara som Sophie i boken och jag ville skriva som Unni (det vill jag fortfarande) och för inte så länge sedan läste jag om den och den är fortfarande precis lika bra (och snygg).

bild(9)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s