Aj då.

Aj då.

Bloggen, det vill säga jag, råkade åka bort över helgen och det här med uppdateringar och inlägg föll bara bort ur minnet. Sämsta tänkbara för en blogg, säger de som vet. För att bli läst måste man uppdatera på kontinuerlig basis, låta läsaren förstå vad hen kan vänta sig. Jaja. Jag tror inte att någon förväntar sig någonting här. Men om så vore fallet; förlåt. Jag fördjupade mig i pepparkakor, lussebullar och glögg istället för att skriva. Har jag tid med det kan man ju fråga sig, men då tänker jag på något Kajsa Ingemarsson skrev en gång. Nämligen att för att kunna skriva, måste man ju faktiskt uppleva saker också. Man måste samla, ta in, lägga på hög, sortera. Man måste känna. Annars går det inte. Tänker man så är inga dagar utan skrivande någonsin bortkastade. Och förresten, hur skulle en dag kunna vara bortkastad. Stört omöjligt ju.

20121203-213210.jpg

Jag tänker även på en annan sak. Som Jonas Hassen Khemiri sa i Värvet. jag kan inte återge det korrekt, men det handlade om att dåligt ansiktsminne kan hänga ihop med mängden ord man tar in. Ju fler ord, desto svårare att minnas ansikten.

Jag har svårt att minnas ansikten. Och andra saker. Ser ni sambandet? Orden. Kan det handla om det? Vilken ursäkt i så fall. Alla dessa ord, som ska få plats i mitt huvud, filtreras genom min medvetenhet, analyseras, skrivas ner, tas in. Får dom mig att glömma annat? Det kan man ju fundera över så här en måndagkväll.

20121203-213120.jpgFemton minus hörrni. Vad ska man egentligen säga om det?

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s