Sug på den.

På onsdag släpps boken och i dag har jag skrivit, skrivit, skrivit. Bland annat ett blogginlägg till Adlibris-bloggen där jag figurerar på onsdag. För att få lite koll på vad de förväntar sig kollade jag in tidigare gästbloggare. Det var bara en. Och inte vem som helst. Den 7 december bloggade Horace Engdahl om när han överlämnade Nobelpriset i litteratur till Elfriede Jelinek. Näst på tur är jag. Jorå. Fint ska det va.

I morgon tänkte jag sammanfatta det här året. Under tiden skriver jag lite fler texter, stryker och fyller på mina listor, byter glödlampa i julstjärnan och postar en bild på julgodis som skär en i gommen när man suger på det.

bild(13)

Annonser

Hej då tomtegubbar.

Så. Då var julen över och den var fin och vit och bra, men det råder ingen tvekan om att de närmsta två veckorna kommer bli aningen fullmatade. Den där boken ni vet, den som JAG har skrivit, den släpps liksom på onsdag. Jo, ni läste rätt, på ONSDAG.

Egentligen behöver inte ett boksläpp innebära så väldigt mycket jobb, recensionsdatum är ju inte förrän ungefär tre veckor senare, releasefest likaså (om man nu vill ha en sådan), de flesta inför-intervjuer brukar vara gjorda och pressfotona tagna för länge sen. Men i mitt fall har en massa saker ändå klumpat ihop sig och bildat en seg gröt som måste tunnas ut lite i taget. En grej är ganska stor, men vet ni vad, den är fortfarande HEMLIG, känns ju astöntigt att skriva så, varför nämna det alls då liksom om det ändå är hemligt och inte kan utvecklas ytterligare? Jo, för att, denna bloggpost är en TEASER! Och det bästa är att ni alldeles strax får reda på vad det handlar om. Hur som helst, den där hemliga grejen kräver lite fix och trix, precis som Adlibris-bloggen och Norstedts-bloggen och den här bloggen och just det ja, jag har ju ett jobb också, icke att förglömma.

Men ni vet hur det är, det är roliga saker alltihop och så snart jag har skrivit lite listor, betat av kvällen sändning från Gelsen-Krichen och satt mig ner med en kopp kaffe så ska jag nog vara på banan.

Under tiden kan vi spana in hur jag såg ut i gårdagens Metro. Jag såg det inte själv, men det finns ju länkar till nätet och snälla kompisar.

IMG_8979

http://www.metro.se/nyheter/annamaria-vill-andra-pa-popularkulturens-kvinnobild/EVHllB!COJzQVikskGlY/

Stiligt. Och boken, den gör sig så sabla snyggt på bild!

Det vackraste språket.

Nu är dagar när man gör allt på en gång och så lite till emellanåt. Exempelvis köper julgran, skriver tre ord, halkar och betalar räkningar samtidigt.

I dag pluggar jag dessutom skidskytte. Jag ska kommentera en aningen mer jippobetonad tävling som går av stapeln den 29:e. Tävlingens hemsida är tysk och eftersom jag inte direkt är nån fena på tyska körde jag en google-translate på hela rasket. Det blir så galet. Det blir även så vackert. Läs det här högt för er själva:

”Du kör först mot en vägg, då det kommer att ske på en våg av eufori. Aktivera slingan genom stadion och komma till skjutbanan. Pistolen i handen, lås och belastning. Utrusta. Plötsligt är det tyst som en mus. Varje shot är en gemenskaphetens erfarenhet. Varje hit en kollektiv framgång. Du är så nära ingenstans. Åskådarna är ingenstans så nära.”

Rasande stiligt, eller som skidskytten Andrea Henkel beskriver det i denna eminenta översättning:

”Stämningen är enorma, eftersom björnen rasar rätt.”

Om ni känner er ohemult stressade just nu. Om ångest över klappar och rödkålssallad äter upp er, sätt er då ner, välj valfri utländsk text som du hittar på the world wide web, gör en google-translate och njut av resultatet. Minns att lite okonventionellt språkbruk har ingen dött av. Snarare tvärt om.

Och inget har jag gjort.

Ibland känns det som att jag inte får någonting gjort. Som att mina skrivdagar bara försvinner, går upp i rök och plötsligt är över och inget blev det skrivet. Så har i dag varit. Ibland (jag säger ibland, för vissa gånger funkar inte den här taktiken) kan det då vara smart att spalta upp vad man faktiskt har gjort. För att liksom se att dagen inte var bortkastad.

I dag har jag: svarat på mejl, ringt ett viktigt samtal, gjort en intervju med lokaltidningen i min gamla hemstad, blivit fotograferad av Metro inför en intervju som kommer på fredag (”vad tror du om att ställa dig där mellan träden och liksom luta dig mot stammen”), åkt till förlaget och träffat redaktör och förläggare och agenter och andra viktiga personer, kommit hem och upptäckt att bredbandet har lagt ner och till följd av detta ringt lite ilskna samtal, fått bredband tillbaks, pratat med farmor och nu, bakat saffransbiscotti.

Dagen är inte slut än, det finns timmar kvar att skriva på och det ska jag göra, men jag menar, vadå ingenting, är ju värsta superkvinnan ju när man ser den där listan, eller hur. Alltså, skriv upp vad ni gjort och inse att ni för det mesta är fett effektiva superpersoner som oftast gjort mycket mer än ni tror, kanske bara i lite annan ordning än planerat. Och om ni inte har det – skit i det, gör det i morgon.

Jag har fått choklad också, från förlaget. När man har choklad kan man, om man vill ta fasta på tipset ovan och strunta i det man borde göra och göra det man vill istället, välja att äta upp chokladen och samtidigt läsa Johannes Anyurus En storm kom från paradiset, bara för att den boken är så sjukt jävla bra.

bild(10)

Jag jag jag

Jag har skrivdag i dag. Tittar ut på det gråaste gråa och skriver långsamt långsamt. Ord för ord. Ibland är det bara så. Det är okej det med.

Jag tittar på bilder av mig själv också. Och läser ord som jag har sagt. Frågor jag har besvarat. Jag är med i nya numret av fina Skriva, en tidning väl värd att läsa om man gillar just att skriva. Och om man gillar att läsa. Eller bara gillar bra text och snygg layout. De skriver i och för sig att min bok är en ungdomsroman och det stämmer ju inte riktigt, men å andra sidan ska jag väl inte vara petig, om en ungdom vill läsa så be my guest.

bild(6) bild(7)

Sen hittade jag dessutom boken i vinternumret av Books and Dreams. En av 48 värmande läsupplevelser i vinter minsann.

bild(8)

Och hörrni. Jag fattar om det är tröttsamt med denna egofixering, men jag kan inte riktigt hjälpa det. Jag är glad och stolt och varje gång boken syns så är det som en present. Dessutom passar jag på att njuta nu, innan den släpps, innan alla kan ta del av den och kanske tycka illa om den eller missförstå den. Nu är liksom smekmånaden, det förstår ni va?

Om inte så kan ju rubriken i det här inlägget fungera som boktips. Har ni inte har läst Unni Drougges Jag Jag Jag från 1995 så gör det. Den är så bra och fin och svart och härlig att det inte finns någonting alls att vänta på. Själv var jag sexton när det begav sig och jag ville vara som Sophie i boken och jag ville skriva som Unni (det vill jag fortfarande) och för inte så länge sedan läste jag om den och den är fortfarande precis lika bra (och snygg).

bild(9)

Blötsnön – AM 1-0

Imorse skulle jag göra radio, jag gör det ibland, pratar sport i Godmorgon Stockholm. Det är alltid trevligt och härligt och jag har gjort det i jättemånga år vid det här laget. Jag brukar glida in sval och glad och pigg (skämta), men inte i dag.

Det var nollgradigt imorse. Bra tänkte jag, cykelväder. Jag hade så jävla fel. Det var inte cykelväder, det var cykelns värsta ovädersväder, men när jag väl gett mig ut var det för sent. Jag halkade, jag svor, jag svettades, jag svor lite mer, jag blev nedstänkt, jag hatade, jag förbannade, jag balanserade, jag halkade lite mer och till sist, till sist kom jag faktiskt fram. Genomblöt och svettig och stressad kastade jag mig in i studion där alla som vanligt var lugna som filbunkar. De mötte mina vilt uppspärrade ögon och skakade lätt på sina huvuden och gjorde sedan narr av mig på bästa sändningstid. Men det gjorde ingenting för jag var så jäkla glad att den hysteriska cykelturen var över.

bild

Jaja, sen pratade vi i alla fall sport, Lasse Granqvist och jag och här kan ni lyssna på det om ni vill. Bilden ovan är från en annan morgon, en morgon utan blötsnö.

http://sverigesradio.se/sida/ljud/4317834

För övrigt det värsta med att jag just skrivit klart detta inlägg – nu måste jag cykla hem i skiten.

Mer av mig!

Jag har varit i Göteborg några dagar, hälsat på de äldsta vännerna och som vanligt påmints om allt det som verkligen är viktigt i livet.

Nu sitter jag på ett tåg hem och fryser ihjäl men blir lite varmare inifrån eftersom jag är med i nya numret av Plaza Kvinna och det är så snyggt och coolt och roligt alltihop. Jag är nummer fem på deras lista över personer att hålla koll på och de skriver så fint om Välkommen ut på andra sidan att jag nog måste skåla i bubbel i kväll. Gör det ni med!

20121214-085138.jpg20121214-085918.jpg