AM tipsar

Det är lite mycket nu, lite mycket som inte handlar om skrivande och jag måste omfamna det där andra, fokusera på det, nöta nöta nöta och ta mig an en väldigt stor utmaning på bästa sätt. Så. Skrivandet får vänta några veckor, så blir det ibland.

Under tiden tycker jag att ni ska läsa Nina Åkestam som bloggar på Resume. Nina Åkestam är extremt klok, genomtänkt och välformulerad. Hon tar tag i ämnen som många andra inte orkar eller vill  sätta sig in i så som klimathot och feministisk teori och hon gör det på ett föredömligt, det vill säga enkelt, sätt.

Häromdagen stod jag bredvid Nina Åkestam på gymet. Vi stretchade och det enda jag kunde tänka på var att jag borde säga något, berömma, berätta att jag läser. Men så tog Nina Åkestam sin vattenflaska och gick och jag stod kvar och undrade varför jag var en sån tönt.

Nina – nästa gång ska jag skaka din hand om jag får. Läs henne här: http://blogg.resume.se/nina-akestam/

 

Ja. Eller nej. Eller ja?

I dag är jag på SVT och gör mest av allt hockey. Eftersom jag jobbar från 9-22.30 blir det absolut inget skrivet, men det händer bokrelaterade saker ändå. Till exempel försöker jag planera en releasefest. Först tänkte jag inte ha nån, sen ångrade jag mig, sen blev jag storslagen, sen kylslagen. Jag bestämde mig för att strunta i fest trots allt, att ordna fest gör mig nervös, får mig att känna mig blottad, men sen tänkte jag att va fan, jag bjuder alla jag känner, vad kan gå snett? Så nu letar jag lokal, snart får jag klartecken, då återkommer jag med ett helt festinlägg. Jag hörde att Sigge Eklund tycker det är självgott att ha fest, det tycker kanske jag med, innerst inne, men nu verkar den bli av i alla fall.

Ja ja, snart möter Luleå HV71 och förut fick jag frågan att blogga på en boksajt. Jag har lite sånt där på gång, lite inplanerade intervjuer, lite bokhandelsbesök och sånt, men jag tänker att jag meddelar när de sker. Det vill säga ungefär samtidigt som boken släpps. Vilket snart bara är en månad bort. Puh.

Så där ja.

20121126-184155.jpg

Det verkar vara skitbra att sätta ord på bekymmer och lufta dem på bloggen. Efter förmiddagens lilla utspel har jag nämligen varit sjukt effektiv. Först skidskytteplugg, och sen, hör och häpna, tre sidor skrivet. Kan ju låta som inget, men är mycket. Och det kom från ingenstans – är uppenbarligen uppfylld av gudomlig inspiration. Oh the joy.

 

Men när ska jag skriva då?

En jobbig sak med att göra saker för första gången är ju att man inte har en aning om vilka problem man ska stöta på och hur man ska hantera dem när de dyker upp. Jag har alltid skrivit på ledig tid, eftersom jag är frilans i mediabranschen har detta alltid funkat utmärkt. Med jämna mellanrum har det dykt upp en lediga månad när jag har kunnat skriva och har det inte dykt upp en så har jag helt enkelt bestämt mig för att nu är det dags att skriva och sagt nej till jobb. Enkelt.

Men not any more. Nu krävs nämligen plötsligt att jag gör allt på samma gång. Jag måste jobba och förbereda kommentering, vilket kan tyckas enkelt men tar en sjujäkla tid och kraft, jag inväntar dessutom boksläpp och gör en del intervjuer samtidigt som jag skriver/borde skriva på bok nummer två. Jag vet inte, men det känns himla svårt att få ihop allt. Nåt måste bort, men vad? Och när? Vilken härva. Vilken röra. Jag tror dessutom att jag blivit förkyld på kuppen. Och så är det ju detta att jag inte verkar kunna bara skriva en liten timme här och där, nej då, jag måste tydligen ha oceaner av tid, tystnad, lugn i sinnet, frid i själen, tomma minuter av andningspauser.

Det kommer ju inte gå ihop, det hör ni ju.

Helgen då? Jorå, jag drack grön juice för att inte bli sjuk, drack även vitt vin, oklart vilket som gjorde mest nytta. Jag var glad och pigg och trött och splittrad (huvudet fullt av för många uppgifter, se klagomuren ovan). Jag tänkte på sport sport sport och skidskytte och det var det. Hoppas ni hade det fint. Och när skriver ni? På toa? På bussen? Behöver ni också oceaner av tid? Måste jag gå i ide?

20121126-115923.jpg

AM tipsar (igen)

Eftersom jag inte skrivit något i dag heller utan bara pluggat skidskytte som en galen människa så tänkte jag tipsa lite mer.

Dagens tips: kvinnor.

Som ni vet är ungefär hälften av mänskligheten kvinnor, det tror man ju inte när man tittar på vilka som regerar, styr, tjänar pengar, krigar, nätverkar, hörs, syns (påklädda that is) och så vidare, men så är det faktiskt. Och därför tänkte jag tipsa om den kvinnliga delen av vår befolkning, den är nämligen briljant.

Rent konkret kan man ta till vara på tipset genom att så fort man tar del av något utfärdat av en man omedelbart fundera över hur man kan ta del av samma sak utfärdat av en kvinna. Enkelt exempel är Värvet som jag tipsade om i går. Värvet görs av en man, när du lyssnat färdigt på Värvet leta då upp en podcast som görs av en kvinna. Om detta inte existerar – bli orolig och sluta lyssna på podcasts alternativt (om du är kvinna), gör en själv.

Detta är en bra och tydlig riktlinje som kan appliceras på allt. Är det bara män som styr ett företag, välj ett annat. Är det bara män som blir intervjuade i ett program/en tidning/ett forum – välj ett annat. Det är inte svårt, det är mycket enkelt.

Och så några varningens ord innan vi tar fredagsmys: i går blev jag mycket aktivt förminskad. Jag pratade med två gubbar, jag uttryckte en åsikt, jag blev lite höhöhö:ad åt. Gubbe 1 sa till gubbe 2 (som om jag inte fanns i rummet) att ”nu blev hon visst lite bitsk”, tittade sen på mig och sa med farbroderlig/barnslig röst ”berätta, vad är det som gör dig så upprörd” samtidigt som han lyfte på ögonbrynen åt gubbe 2. Jag var inte upprörd, jag var inte bitsk, så varför sa de så? Jo, för att man mycket effektivt förminskar någons åsikt genom att låta påskina att personen är känslig, barnslig, lättupprörd och what have you, vilket, underförstått, personen som vill sätta sig i överläge per automatik inte är.

Ta inte det, lova mig, inte den här helgen. Den här helgen säger vi ifrån. Puss på er.

AM tipsar

Jag är mycket dubbel i min inställning till att tipsa om saker och ting. En del av mig tycker att det finns något obehagligt självgott i att liksom förutsätta att andra inte har koll på det man tipsar om. Lite ”gud vad jag är härlig och bra som har hittat just det här och gud vad jag ligger före alla andra och därför kan tala om vad just du och du och du bör gilla”.

Detta är ju självklart en trist och tråkig inställning. Vill man vara lite soligare i sinnet så kan man ju bara vända på det och konstatera att det är fint att dela med sig. Och dessutom gör man ju förhoppningsvis människor glada på vägen, både de som får ett tips och dom man tipsar om. Skulle någon tipsa om min bok skulle ju jag bli överförtjust till exempel.

Så därför. Nu är det dags för AM tipsar, vi kan kalla det en programpunkt här i bloggen. En återkommande programpunkt. Så vad är dagens tips? Jo, VÄRVET! Denna fullkomligt eminenta podcast där Kristoffer Triumf i all enkelhet intervjuar personer han finner intressanta. Det är bra. Det är initierat. Det är underbar lyssning. Och det finns en hemsida. Kolla in. Gilla. Lyssna.

http://varvet.libsyn.com/

Hur många sidor har du skrivit i dag?

Tio kanske? Eller fem? Har du slitit ditt hår och fått ihop två (fast egentligen var det kanske bara en och en halv, men om man är snäll kan man kalla det två)? Eller har du som jag inte skrivit en enda ynka liten rad på två hela dagar?

Om så är fallet hoppas jag att det inte beror på skrivkramp utan på andra stimulerande, upplyftande, glädjespridande saker som stärker dig till kropp och själ. I mitt fall handlar det om jobb. Annat jobb än författeri. Det är ju nämligen så att jag varit ledig i två månader för att skriva och resa, värsta drömmen jag vet och nu är det dags för verklighet igen. Således är jag på jobbet.

Och som tur är, jag säger som TUR jäkla är, så gillar jag mitt jobb. Att jobba med sport på tv är dödens kul, emellanåt älskar jag det så mycket att jag får pirr i magen. Fick jag välja alldeles själv skulle jag dock jobba 50 skriva 50. Fatta det lyxlivet!

20121121-155745.jpg

Mitt jobb är inte bara roligt, vi har dessutom en löparbana på redaktionen. Fatta fett det är.

Var skriver du?

Kontoret ligger i gatuplan. Ett perfekt ljus faller in från de enorma fönstren som tidigare utgjorde skyltfönstret i den gamla butikslokalen. Du har satt upp tunna gardiner för att undvika total insyn från dem som passerar på gatan, men du vet ändå att du syns. Du sitter lite som på en scen och du älskar det.

Eller kanske så här:

Hon låste upp dörren till sin skrivarlya, därinne rådde total tystnad och ljuset föll in från de höga takfönstren och träffade de kritvita väggarna. Hon gjorde kaffe i pressokannan, plockade fram en kopp ur Stig Lindbergs Berså-serie och lade två mandelbiscottis på fatet. När hon satte sig i den ergonomiskt perfekta skrivbordsstolen hade hon redan stängt av mobilen, nu var hon redo.

Känner ni igen er? Kanske lite i alla fall? Vem har inte drömt om vindsateljen, om det perfekta frilanskontoret där samtalen alltid är givande, om det egna arbetsrummet hemma i villan, om lokalen, skrivarlyan, rummet för skapande? Jag tänkte berätta för er att det inte behövs. Inte för mig i alla fall. Det är klart att jag också skulle vilja ha någonstans att gå, men det är helt ärligt mer för att ta mig ut än för att hitta nån form av gudomlig inspiration eller för att inbilla mig själv att jag är på en arbetsplats.

Som ni säkert redan har fattat så skriver jag hemma. Det är asgött. Den första boken skrev jag sittande i mitt sovrumsfönster. Det var sommar och sol och jag hade bikini och blev brun som en pepparkaka och det enda som var jobbigt var att jag fick sjuk träsmak i röven och att jag ibland svettades så mycket om låren att datorn gled omkring. Förutom det – strålande. Bok nummer två verkar också bli till i hemmiljö, jag sitter rätt upp och ner vid köksbordet, dricker te och äter clementine och reser mig ibland för att sträcka på ryggen och så skrockar jag lite självgott åt att folk anser att ett kontor är nödvändigt.

Dock är det så här, kan du inte vistas hemma utan att göra en massa annat – skaffa ett ställe eller sitt på kafé, bibliotek eller liknande. Blir du uttråkad eller skäms för att du sugit på samma kopp kaffe i fem timmar, byt location. Om detta inte inträffar – sitt hemma. För mig funkar skrivande som så att jag skriver kanske tio meningar, sen måste jag göra nåt, kolla in en blogg eller läsa en rubrik eller kolla Instagram. Det tar fem sekunder, sen skriver jag tio meningar till. Efter det måste jag resa mig och torka av bordet, sen skriver jag tio meningar till. Jag skulle aldrig palla att stänga av internet som vissa författare gör, aldrig. Det enda jag faktiskt behöver är lugn, jag fixar inte höga ljud eller musik, P1 på låg nivå är det enda som funkar, därmed går, som ni förstår, kafé bort.

Nu ska ni ju inte tro att jag inte vill ha ett kontor, det är klart jag vill! Jag vill också ha biscottis på ett fint fat och tystnad och eget rum och allt det där, men tydligen känns det inte så viktigt att jag skaffar mig det. Slutsats 1: jag är lat. Och jag trivs bra hemma. Slutsats 2: jag lovar att återkomma när/om jag får barn och mitt hem förvandlats till ett kaos. Slutsats 3: alla ni som tror att ni behöver ett arbetsrum, ni har fel, hehe.

Bild

Asså förlåt hörrni, vilken lång text och vilken jäkla gigantisk bild. Aja, jag ska bättra mig. Hoppas ni orkade läsa så här långt.

Uppstyrning.

Det börjar bli dags att styra upp den här bloggen eller sidan eller vad det nu är. Sötebrödsdagarna är över, nu är det kategorisering som gäller. Så vad blir det då? Blir det kanske en livsstilshistoria där jag berättar för er om var jag fikar eller visar hur min nya tröja ser ut?

Svaret är nej. Det blir mycket lite av den varan, dock ska man ju aldrig säga aldrig, det kan ju smyga sig in ett fikabröd nånstans, men det kommer inte vara bullarna och tröjorna som står i fokus här om jag säger så.

Okejskriv ska vara en blogg om skrivande. Om hur jag skriver, hur andra skriver, om skrivtips, boktips och massa andra härliga grejer, det där lär ju utkristallisera sig med tiden. Tanken är även att det ska vara en uppstyrd blogg på så sätt att här kommer bara finnas några få kategorier, jag tänker skrivande, tips, reklam (som i att jag berättar för er var ni kan läsa om mig, typ (underbart självhärligande)) och kanske några fler. Självklart svarar jag på frågor och självklart får ni säga emot när ni tycker jag har fel och hålla med när ni tycker jag har rätt, jag menar hur skulle det annars se ut?!

Jaja, hur som helst, nu finns en bloggplan och det är bra. Första inlägget i resten av bloggens liv kommer i morgon och handlar om var man skriver. Herregud så spännande.

Sött som socker.

Jag har just varit på semester. Tre veckor utan minsta lilla bokskrivande och det var gott och flott, men jag längtade faktiskt efter det flera gånger.

Så nu sitter jag här. Med bok nummer två framför mig. Den är 93 sidor lång för tillfället och jag tycker mycket om den och jag är glad att vara igång och jag dricker te och äter clementine och känner mig som en lyckligt lottad människa.

Har ju dessutom en trailer. Vem skulle inte vara glad då liksom.